Sändebudet nr 6 / 2018, ledaren

Ingvar Dahlbacka, professor, Åbo

I månadsskiftet samlas den evangeliska rörelsens folk till årsfest. Den svenskspråkiga festen hålls i Terjärv och den finskspråkiga i Kalajoki. Dessa båda fester – som i regel samlar stora folkskaror – har gamla anor.

Den tvåspråkiga Lutherska Evangeliföreningen hade grundats år 1873 och redan följande år höll den sin första årsfest i Helsingfors. Den festen blev början till en årligen återkommande festtradition, som inledningsvis bestod av årsfesten i Helsingfors, men som redan efter ett par år fick en utlöpare i de så kallade filialfesterna som firades på olika håll i landet.

Den första av dessa filialfester firades i Soini församling i södra Österbotten sommaren 1877. Eftersom vägen till huvudstaden var lång och folk från avlägsna delar av vårt land inte hade möjlighet att besöka årsfesten där, uppstod ett behov av mera lokala fester.

I synnerhet under 1880-talet fick dessa fester – som på svenska först kallades filialfester och senare evangelii-fester eller evangelifester – ett genombrott också på svenskspråkigt håll i vårt land. Den som särskilt ivrade för dessa fester var Johannes Bäck, som under 1880-talet var Evangeliföreningens överombudsman.

Evangeliföreningen delades på språklig grund år 1922. Fram till tiden för andra världskriget firades den svenskspråkiga föreningens årsfest alltid i Helsingfors, men år 1945 hölls årsfesten i Vasa. Det var första gången som själva årsfesten arrangerades utanför Helsingfors. Efter Vasa-festen blev det allt vanligare att årsfesten förlades utanför huvudstaden. Vid sidan av årsfesten anordnades en lång rad evangelifester på olika håll i Svenskfinland och genom dessa fester kom stora skaror av människor inom Ordets hörhåll.

I år firas Evangeliföreningens årsfest i Terjärv. När Terjärvborna öppnar sina dörrar för festen ansluter de sig till en mångårig tradition. Den evangeliska rörelsen fick nämligen ett starkt fotfäste i Terjärv redan under 1860-talet, då Josef Vilhelm Fontell var kaplan i församlingen. Under hans predikstol samlades stora skaror församlingsbor och även folk från de omkringliggande socknarna, och en omfattande evangelisk väckelse gick fram över församlingen.

Som en av de första församlingarna på svenskspråkigt håll i vårt land stod Terjärv värd för en filialfest i Evangeliföreningens regi. Den ägde rum tisdagen den 1 oktober år 1878. Förmodligen samlade festen också folk från de närliggande orterna. Vi vet exempelvis att festen också kungjordes i Kaustby kyrka söndagen den 29 september 1878 genom en kungörelse som var undertecknad av kyrkoherden i Terjärv Carl August Mellberg.

Årsfesterna och evangelifesterna har haft en stor betydelse i den evangeliska rörelsens historia. Genom dessa storsamlingar, som i regel har firats under sommartiden, har folk beretts möjlighet att samlas kring evangeliet. De har framför allt varit viktiga förkunnelsetillfällen, men de har också bidragit till att stärka den kristna gemenskapen. Det finns många vittnesbörd från äldre tider om att dessa fester för många människor utgjorde något av sommarens höjdpunkt. De var fester i ordets sanna bemärkelse.

I vår tid finns det ett stort utbud av evenemang, tillställningar, fester och jippon i synnerhet under sommarmånaderna. Därför gäller det i hög grad att välja vad man vill delta i. Intressant nog har det visat sig att väckelserörelsernas sommarfester i regel har samlat mycket folk. Det får vi vara glada över. Evangeliföreningens årsfest är alltfort en av föreningens storsamlingar.

Eftersom årsfesten vanligtvis anordnas i samarbete med någon församling har den betydelse inte bara för Evangeliföreningen och dess folk utan också för församlingen på den ort där den firas.

I år är det Terjärv som står i blickpunkten. I denna natursköna bygd – som Zacharias Topelius kallade för Österbottens pärla – har den evangeliska festtraditionen långa anor. Om det därför handlade om att berätta om de många fester som under tidernas lopp har firats på denna ort skulle det finnas mycket att berätta.

Men nu handlar det inte i första hand om att titta i backspegeln. Det handlar om nuet. Nu är den rätta tiden, nu är frälsningens dag, skriver aposteln (2 Kor 6:2). Gud är inte bara historiens Gud, hans tid är framför allt presens. Gud har ett ärende också till oss som lever i dag.

Därför är det vår bön att årsfesten skall få bli en kanal för hans kärlek till alla som söker sig till Terjärv i fager sommartid. Årsfesten är nämligen en fest för alla. Därför säger vi till varandra: välkommen på fest!

Se, öppen står Gud fadersfamn
ännu alltjämt för dig!
Än kallar han dig ömt vid namn
och bjuder dig till sig.
Än ljuder högt hans maningsord:
Säg, varför dröjer du?
Se, vid hans rika bröllopsbord
är rum för dig ännu!

(SH 223:1)