Sändebudet nr 9 / 2018, ledaren

David Forsblom, förlagschef, Vasa

Var finns Gud när livet av någon anledning känns hopplöst? Även om man ofta hänvisar till att Gud är minst lika närvarande i motgången som i medgången, är det väl i ärlighetens namn så att livets dalgångar är betydligt mer tilltalande som avlägsen idé än som konkret verklighet. Hur ska vi agera när livet på sätt eller annat har vänts till något annat än vi hade hoppats på?

Bibeln innehåller en rik samling personporträtt, som på olika sätt ger oss fingervisningar om var stigarna står att finna under olika omständigheter. När det gäller en vardag som fylls av till synes oöverkomliga utmaningar kan profeten Jeremia ge oss värdefulla redskap för den fortsatta vandringen.

Jeremia föddes under 600-talet f.Kr. och levde under en religiöst och politiskt turbulent tid i Juda. Nordriket hade år 722 f.Kr. intagits av assyrierna, och Jeremias uppgift blev att varna för att sydriket Juda stod inför ett liknande öde. Om folket inte omvände sig skulle Babylonien ockupera landet.

Intresset för att lyssna till den obekväma domedagsprofeten var minst sagt svalt, och berättelsen om Jeremia är förmodligen så långt borta från health, wealth and prosperity (hälsa, rikedom och välstånd) man bara kan komma.

Vad är framgång för en kristen människa? Premisserna i Guds rike är många gånger (kanske alltid?) radikalt annorlunda än i den värld som inte vill veta av Gud. Jeremia fick inte uppleva den helhjärtade omvändelse han förmodligen helst av allt hade velat se, så framgångsrik kan han väl inte anses ha varit.

Men inte var allt arbete förgäves. Jeremias förkunnelse hade hunnit påverka en av de många ynglingar som fördes bort till Babylonien i en första deportation. Ynglingen hette Daniel, och detta vid en första anblick oansenliga inflytande fick långt senare stor betydelse.

Den nederländske teologen och författaren Henri Nouwen (1932–1996) skriver: ”Vi är kallade till att vara fruktbara – inte framgångsrika, inte produktiva, inte fulländade. Framgång kommer av styrka, påfrestning och mänsklig ansträngning. Fruktbarhet kommer av sårbarhet och erkännandet av vår egen svaghet.”

Läsaren av Jeremias bok slås av profetens ocensurerade ärlighet – inte enbart inför människor, utan också i bön inför Herren. Att ständigt tvingas spotta i motvind gjorde livet tungt för Jeremia, och han var inte rädd för att berätta för Gud hur han hade det.

Men vet då inte Gud hur jag har det, även om jag inte säger det till honom? Jo, så är det naturligtvis. Men nu handlar ju inte bön om att informera allsmäktig Gud om vad som händer och sker. Snarare är det jag som inför en lyssnande och svarande Gud behöver sätta ord på det som rör sig i mitt inre.

David skriver: Så länge jag teg förtvinade mina ben och jag stönade dagen lång (Ps 32:3). Den obekända synden dränerade David på krafter, och månne inte mina hemlighållna böner har en liknande inverkan.

Vid ett tillfälle berättas om hur Gud uppmanar Jeremia att besöka krukmakarens hus. Då gick jag [Jeremia] ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det (Jer 18:3–4). Gud låter Jeremia förstå att han arbetar med sitt egendomsfolk på samma sätt som krukmakaren gör med leran.

I den japanska konstformen kintsugi finns element som för tankarna till krukmakarens hus. Konstformen går ut på att man tar tillvara skärvorna från kärl som har gått sönder. Skärvorna limmas sedan ihop med ett speciellt och dyrbart lim, bestående av guld, silver eller platina. Efter det omsorgsfulla hantverket är det söndrade och restaurerade kärlet sist och slutligen mer värdefullt än det ursprungliga.

Jesus kom inte för att kalla rättfärdiga till omvändelse, utan syndare (Luk 5:32). Det var för att frälsa syndare som Jesus valde lidande och död. Och det är förlåtna syndare, som fortsättningsvis är märkta av den tidigare bortvändheten från Gud, som Herren vill bearbeta till helare människor.

Gud säger genom profeten Jesaja: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan (Jes 57:15). Det finns hopp.