Sändebudet nr 10 / 2018, ledaren

Jakob Dahlbacka, kyrkohistoriker, S:t Karins

”Så räddar du äktenskapet på 60 sekunder.” Sällan trodde jag väl uppslaget till ledartexten skulle komma från rubriken till en kolumn om parrelationer. Än mindre att jag skulle erkänna det. I skrivande stund känns det som om de få vuxenpoäng jag kasserar in av läsningen väger lätt i jämförelse med det missförstånd eller illvilliga skvaller som avslöjandet i värsta fall för med sig. Nämnas bör kanske att läsningen ägde rum mer av en slump än av ett personligt behov. Vi har det alltså bra!

Med god vilja är det dock möjligt att se hur det till synes nästan triviala äktenskapliga rådet – i detta fall levererat av Maria Sundblom Lindberg – är överförbart och tillämpbart även på vår gudsrelation. Kopplingen är å andra sidan inte långsökt då ju Bibeln uttryckligen framställer Jesus som brudgum och kyrkan som brud. Analogin sanktioneras med andra ord från högsta möjliga ort. Tanken är i korthet att äkta makar skall sträva efter att avvara åtminstone sextio sekunder för varandra varje dag.

Det säger sig självt att ”60 sekunders-metoden” i sammanhanget knappast skall förstås bokstavligen. Snarare bör den ses i kontrast till vad som kan uppfattas vara en rådande ”quick-fix”-mentalitet, enligt vilken ett länge försummat och nedprioriterat förhållande kan vitaliseras i en handvändning genom sporadiska kyrkobesök, pilgrimsvandringar eller en sommar fullspäckad av fromma aktiviteter.

Det är absolut inget fel på någon av de ovan nämnda aktiviteterna, tvärtom. Poängen är snarast att påpeka risken med att ge Gud plats i våra liv först i det skedet när vi märker att det börjar krisa sig.

På samma sätt som punktinsatser i form av lyxiga weekendresor eller flyttar till större lägenheter i bästa fall kan skjuta fram problemen i ett parförhållande, om än inte lösa dem – lönar det sig att betrakta det kristna livet mer holistiskt och att låta Gud finnas med hela tiden. I stort som i smått.

Kanske kan rådet anses värt att tas på särskilt stort allvar just nu – under den tid på året som i andligt avseende för många innebär en återgång tillbaka till vardagen från det smörgåsbord av kristna fester och tillställningar som sommaren i regel bjuder på. En återgång som för många dessutom innebär en diasporatillvaro i studentstaden eller på arbetsplatsen, avskild från det trygga sammanhang där Bibelns sanningar får vara just det – sanningar.

I det läget kan ett gott råd vara att påminna om rutinens välsignelse, om vikten av förebyggande verksamhet och om Guds allestädesnärvaro. Det är inte antalet sekunder som är det avgörande utan att det finns en kontinuitet – helst en rutin – i kontakten till Gud. Sådana rutiner gör man gott i att skapa och vårda redan idag. Då är relationen bättre rustad att stå stadigt i tider av prövningar. Då står man inte handfallen, utan vet vem man kan vända sig till.

Det fina är därtill att kontakten till Gud är tillgänglig var och när som helst. Som Psaltaren 139 påminner oss finns Gud överallt. Eller som Peter Halldorff uttrycker det: ”Den som i sitt hjärta berett ett hem åt Gud är hemma överallt, om än en främling i världen.” Att avsätta sextio sekunder varje dag för att inreda denna Guds boning är kanske en start.