Sändebudet nr 10 / 2018, ledaren

Brita Jern, missionsledare, Vasa

Vi är idag mer än någonsin inriktade på vår miljö. Från olika håll får vi impulser för hur vi kan medverka till att ”rädda vår planet”. Tipsen sammanfaller ofta med sådant som vi gärna också annars försöker iaktta, till exempel att undvika plast, spara vatten och återanvända saker i stället för att köpa nytt. Själv har jag på savannen i Afrika sett förödelsen av de tunna plastpåsarnas framfart. Sådana syner får en att snabbt lägga om sina vanor.

Däremot har jag inte övergått till alternativa levnadsvanor uttryckligen i syfte att rädda vår planet. Med miljövalen vill jag helt enkelt göra livet drägligare för oss så länge som vi har möjlighet att leva här på planeten.

Så som jag förstått Bibeln är tider och livslängder ingenting som står i våra mänskliga händer. Jesus sade: Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå. (Matt 24:35) Aposteln Petrus skriver: Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under. (2 Petr 3:7)

Om målet med miljövården är att rädda planeten, vill jag hävda att vi är för sent ute. Inte på grund av att vi håller på att försena oss, utan för att Gud redan för länge sedan har genomfört den räddningsoperation som krävdes. För Gud var dock siktet framför allt inställt på att rädda mänskligheten, inte planeten.

Enligt Bibeln ska vår planet försvinna. Den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer, står det i Uppenbarelseboken.(Upp 21:1) Petrus skriver: Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess verk inte mer finnas till. (2 Petr 3:10) Mot den här bakgrunden förefaller det meningslöst att lägga sin energi på att rädda Moder Jord. Vi är ute i ogjort väder.

Idag är det ändå många som gör omvälvande livsval i syfte att skapa en hållbar värld. Kanske huvudsyftet inte då uttryckligen är att rädda planeten, utan att rädda mänskosläktet och djurbeståndet från undergång.

Att gå in för personlig askes av något slag i avsikt att rädda vårt mänskosläkte eller vår planet kan, drivet till sin spets, ses som ett personligt offer i syfte att rädda mänskligheten. Det kan man inte göra ensam. Det är därför det är så mycket tal om att nå politiskt samförstånd om klimatfrågor. Men var det inte just för att rädda mänskligheten som Jesus kom?

Enligt Bibeln är sönderfallet i världen en konsekvens av syndafallet. Att Jesus kom visade att Gud hade iscensatt sin räddningsoperation av mänskligheten. Gud räddade mänskligheten från evig undergång genom det som Jesus gjorde på korset. Den som lever och dör i tron på Jesus Kristus som sin Frälsare står därför upp till evigt liv och får flytta till en ny himmel och en ny jord som Gud ska skapa.

Att göra omvälvande livsval eller lägga sin tid och sina pengar på att bevara planeten, kan tyvärr leda till att arbetet för Guds rike försummas. Som kristna har vi skäl att inte låta oss dras med i klimatsmart tänkande så till den grad att vi tappar tid och krafter för det som Gud kallar oss till.

Dessutom verkar klimatarbete och engagemang i Guds rike ha olika mål. Att rädda planeten verkar handla om att maximera tiden för mänsklighetens vistelse på planeten. Men Bibeln talar om något annat, nämligen om att ”påskynda” Guds dag:

När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar att smälta av hetta! (2 Petr 3:11–12)

Och det som då påskyndas är verkligen något att se fram emot:

Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. (2 Petr 3:13)