Torsten Sandell, Främre Asien

En regnig dag i februari besökte jag byn Krushevo i Bulgarien. Det är inte en by turister besöker, för det finns ingen orsak till det. Platsen är som San Boronbon i Evert Taubes sång, en by förutan gata.

I byn bor en del av Bulgariens turkiska minoritetsbefolkning. Det är synnerligen fattigt och väldigt många är arbetslösa.

Peshtera-bygata-2015.02.24-TSandell

 

Peshtera-ungd-2015.02.24-TSandell

Men just här i denna lilla by samlas en vanlig onsdagkväll ortens lutherska församling. Vi samlas i ett mycket enkelt litet hem, för något kapell finns det inte.

Först är det ungdomssamling med bibelundervisning, sånger och lekar. 20 av byns ca 30 ungdomar trängs med varandra i det lilla rummet.
Och stämningen är fantastisk.

Peshtera-2015.02.24-TSandell

Efter ungdomssamlingen kommer byns vuxna befolkning till bönemöte, också de ca 20.

Jag håller min första andakt på turkiska. Vilken respons! Många är ivriga att upprepa och återberätta den finländska gästens berättelse – och så är de ivriga att hjälpa till med språket, som alla kan höra är knaggligt.

Därefter blir det mycket bön och många sånger. Stämningen är otrolig.
Den här kvällen och den här byn hör till dem som jag sent ska glömma.