Lagbok-klubba-6

Göran Stenlund, kyrkomötesombud för Borgå stift

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) beslöt 18.9.2020 att domkapitlet i Uleåborgs stift hade rätt att år 2017 ge en varning åt en präst som vigt ett samkönat par. Beslutet publicerades som ett så kallat årsboksbeslut. Ett årsboksbeslut är ett prejudikat som styr rättspraxis i andra motsvarande fall eller som är allmänt betydande.

Bakgrunden till beslutet är att en präst i Uleåborgs stift i augusti 2017 vigde ett samkönat par, vilket ledde till att prästen fick en varning av domkapitlet. Prästen förde ärendet till Norra Finlands förvaltningsdomstol, som upphävde varningen med rösterna 2–1. Domkapitlet besvärade sig i sin tur till HFD, som med rösterna 4–1 upphävde förvaltningsdomstolens beslut. Enligt HFD hade prästen ingen rätt att viga det samkönade paret, och därmed hade domkapitlet rätt att ge honom en varning.

Varför är HFD:s beslut så viktigt?

Vårt lands äktenskapslag ändrades från och med 1.3.2017 så att också personer av samma kön kan vigas till äktenskap. I förarbetena till lagändringen hade man dock betonat att ändringen inte var avsedd att ingripa i de religiösa samfundens rätt att självständigt bestämma om villkoren och formerna för kyrklig vigsel. Denna rätt går i sista hand tillbaka till den i grundlagen tryggade religionsfriheten.

Uppenbarligen har somliga trott att Evangelisk-lutherska kyrkan saknar en äktenskapssyn eller att den är oklar. Men HFD:s beslut tydliggör en gång för alla att kyrkan har en fullständigt klar äktenskapssyn grundad på kyrkolagen, kyrkoordningen och kyrkohandboken: Äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. Samma syn har ju också den katolska och den ortodoxa kyrkan.

HFD:s beslut klargör därtill att kyrkans tro och lära inte ska definieras av riksdagen eller av världsliga domstolar, utan ska fastslås av kyrkan själv på Bibelns och bekännelsens grund – i enlighet med kyrkolagens första paragraf, som också HFD hänvisar till.

Vissa uttalanden vid senaste kyrkomötessession i augusti tyder på att en och annan hoppats att HFD:s beslut skulle ha blivit det motsatta. Då skulle alla präster fritt ha kunnat bryta mot kyrkans gällande regelverk för vigsel till äktenskap utan att behöva räkna med några som helst påföljder. Det skulle i sin tur ha tvingat kyrkan att ändra sitt regelverk. Juridiken skulle alltså ha kört över teologin ifråga om kyrkans äktenskapssyn.

Lyckligtvis blev det inte så. Därför har somliga nu i stället velat tona ner betydelsen av HFD:s beslut. Tidningen Kotimaas ledarskribent har dock rätt, när han 25.9 konstaterar att HFD:s linjedragning var juridiskt klar och förståelig. Och lagfarne assessorn vid domkapitlet i Borgå stift konstaterar 21.9 på Kyrkpressens webbplats att HFD:s beslut följer gällande lagstiftning, med beaktande av de särskilda stadganden som gäller för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

Men alla vill inte följa gällande lagstiftning. Biskopen i Helsingfors stift har offentligt gett sina präster tillstånd att utan begränsningar viga och välsigna samkönade par.

Sådana uppseendeväckande utspel väcker frågor: I vilka sammanhang får man underlåta att följa kyrkans regelverk? Vilka andra personer och grupperingar i kyrkan får – i jämlikhetens namn – ta lagen i egna händer? Får till exempel också väckelserörelserna göra det?