Djupsjobacka-Daniel-09.07.09Daniel Djupsjöbacka, Vasa
E-post:  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Det är förväntan i luften inför högmässan. Kören är samlad, ett 40-tal ungdomar i åldern kring 15 till 25 år. Nattvardskärlen står på altaret. Prästerna har satt sig framme i kyrkan. Kyrkan är halvfull, jag gissar att det är omkring 150 personer som bänkat sig.

Vi har plockat fram ‘kyrkväskan’ åt barnen. I den finns ritblock, klisterböcker och böcker som tidsfördriv. Under inledningspsalmen kommer ännu några barnfamiljer in. Söker platser bland släktingar och vänner. Dagens tema är dopet.

Syndabekännelse och avlösning. Det är ju därför jag kommer. Bekännelsen av mina brister och tillkortakommanden. Jag ber tyst för de saker som jag speciellt kommer på. Sedan – avlösningen. Avlyftandet av skulden.

Kören sjunger innan predikan. Ett enkelt piano inleder sången. En flicka inleder den gamla väckelsesången. “Om jag ägde allt men inte Jesus, vore livet värt att levas då?”. Församlingen lyssnar uppmärksamt. Musiken ökar i intensitet för varje vers och kören vräker på i den fjärde versen:

"Vilken lycka att ha allt i Jesus: läkedom för alla hjärtats sår.
Ingen synd som inte han förlåter, ingen nöd som inte han förstår.”

Något händer i församlingen. Mänskor påverkas, berörs. Ögon som fuktas. Sången går in i hjärtat. Harklingar när sången klingat ut. Efteråt predikan.

Temat för predikan är “Se Guds lamm som borttager världens synd”. Nästan inte ett enda ord i temat som hör till normalvokabulären. Jag tänker på de kyrkovana jag ser i bänkarna. Förstår de något? Men viktigt: “Skuld kan inte försvinna av sig själv. Upplevd skuld utan orsak kan behandlas av terapeuter. Men verklig skuld försvinner inte – den måste sonas”.

Vi går in i liturgins nattvardsdel. Lovsångerna. Våra barn bryr sig inte – sitter sig igenom när resten av församlingen står under sången. Sedan nattvarden. För din skull utgiven. Prästen avslutar med Jesajas ord: “Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger Herren, din förbarmare.

Kyrkteckning-14.01.26-DjupsjobackaEfteråt lunch i kyrkmatsalen. Det kommer att bli lång kö. Vi rusar för att inte behöva köa med barn som redan en halv timme frågat efter mat. Snabbt. Stolarna fram. Laxsoppa på tallrik. Servetten på bröstet. Hjälpa. Serva. Kaffe.

Vi sitter med vännerna vid bordet efteråt. Skrattar, talar. Samtalet går från djupaste vatten till lättsamheter. De som ordnat serveringen torkar borden. Vårt kyrkobesök går mot sitt slut.

(http://vilodagen.tumblr.com/ 26.1.2014)