KrubbaBrita Jern, missionsledare
E-post:  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Mobil:  +358 50 541 4741

Då vi under en längre tid bor på en plats, skaffar vi oss ingående lokalkännedom om den platsen. Vi samlar på oss lokala uttryck och namn, kännedom om områdets geografi, sedvänjor och lokala vanor – kunskap som vi bär med oss, också när vi flyttar bort. Ett exempel på det är, när vi någonstans ute i stora världen stöter på en person som behärskar en lokal finländsk dialekt, vilket vi märker därför att vi själva också bemästrar den.

Det här återspeglas i Nya testamentets evangelier, som delvis skrevs ner på platser som låg utanför den miljö som de beskriver. Markusevangeliet lär till exempel vara skrivet i Rom, som fågelvägen ligger över 2 300 km från de platser där evangeliernas händelser utspelade sig.

Evangelierna förmedlar intrycket att innehållet härstammar från ögonvittnen. Skribenterna relaterar självupplevda händelser, eller återger vad åsyna vittnen berättat. Författarna har själva haft grundlig kunskap om det som beskrivs och har kunnat bedöma vittnenas trovärdighet.

Evangelieberättelserna innehåller sådan kunskap som ingen utanför det aktuella området kände till, om han eller hon inte själv varit där. Det gäller lokala byanamn, växter, väderfenomen, kultur, språk och uttryck. (Se Skeptikerns guide till Jesus, del 1 av Stefan Gustavsson, kapitel 16.)

Ett exempel på ett motsatt fenomen kan vi se på gamla julkort, som avbildar Jesu födelse med krubban i en främmande miljö. Konstnären har då satt in julberättelsen i den omvärldsuppfattning som var hans egen. Om någon från Betlehem hade sett den bilden hade han snabbt identifierat detaljer som inte hörde hemma i verkligheten.

I Koranen ges exempel på händelser återgivna utan förankring i verkligheten. I sura 20:74 berättas att Farao hotade med att korsfästa sina trollkarlar och hugga av dem både händer och fötter. (Inget av det här nämns i Gamla Testamentet.)

Muhammed verkade inte att ha känt till att varken korsfästelse eller stympning praktiserades i Faraos Egypten. Däremot var korsfästelse och stympning kända begrepp i Muhammeds egen värld. De nämns till exempel i sura 5:33, 38.

Det här åskådliggör att Bibelns texter inte är efterhandskonstruktioner, utan direkt kopplade till verkligheten. Bibelns texter har inte kommit till genom att författaren ägnat åratal åt research eller vistats på ort och ställe för att sedan vara kapabel att bygga upp en så autentisk berättelse som möjligt.

Bibelns berättelser är tidstrogna, därför att de är återberättade av sådana som besatt inside information, som hade sakkunskap i ämnet. Man kan säga att berättelserna är levererade av själva expertisen. Detta bestyrker att evangelierna är – på riktigt!

Källor:
• Bibeln
• Koranen
• Stefan Gustavsson: Skeptikerns guide till Jesus, del 1
http://www.answering-islam.org/authors/vargo/rebuttals/ibnanwar/crucifixion_egypt.html