Apg 11:19–30

Inledning: Skingrandet av de kristna ut över Fjärran östern omnämns med några ord, fastän verserna i 11:19–24 omspänner över tio år. (Detta vet vi av Galaterbrevet 1–2). Från Jerusalem till Antiokia är resvägen ca 500 km lång. Antiokia var en blomstrande huvudstad i den syriska provinsen och det tredje största bosättningscentret i hela det romerska riket. Bosättningen var internationell, även den judiska kolonin var stor. Kulturlivet blomstrade, liksom även avgudadyrkan. Antiokia blev alltså den första staden med en hednakristen församling.
Innan vi börjar behandla frågorna är det skäl att repetera Barnabas och Sauls första möte med varandra långt tillbaka i tiden. Ledaren läser 9:19b–30. Det är också anmärkningsvärt att Saulus genast fått sin uppgift av Jesus i samband med omvändelsen.

Frågorna: 11:19–30
1. Vilka saker kändes säkert svårt för de troende, när de blev tvungna att lämna sina hem och församlingen i Jerusalem?

  • Tror du att de troende genast förstod att Herren även verkade genom förföljelsen?

2. Vilka faktorer gjorde det lättare för judarna att godkänna Kornelius omvändelse, än att de skulle ha blivit tvungna att börja predika även för de hedningar som bodde utanför Israel (19b)?

  • Vad tänkte kanske de kristna vid denna tidpunkt om sina grannar, hedningarna (19b)?
  • Vad tänker du om att evangelisera dina "hedniska" grannar?

3. Vad fick några cypriotiska och kyreneiska kristna att för första gången förkunna evangeliet för sina icke-judiska grannar? Fundera över olika möjligheter (20).

  • Vad menar Lukas med uttrycket "Herrens hand var med dem" (21)?

4. Vad skulle Barnabas göra i Antiokia efter att ha blivit ditsänd av församlingen i Jerusalem (22)?

  • En hurudan uppfattning får du om Barnabas utifrån verserna 23–24, 4:36–37 och 9:26–27?

5. Saulus tillbringade alltså ungefär 10 år i sin hemstad Tarsos efter att ha blivit omvänd. Från denna tid har vi inga uppgifter bevarade. Fundera över olika orsaker till att Paulus aldrig berättade något från den tiden för Lukas (25)?

  • Vad lär oss det faktum, att världens första och mest berömda missionspredikant behövde 14 år av förberedelse för sin uppgift? (Paulus nämner själv de 14 åren i Gal 2:1.)
  • Tror du att Paulus blev frustrerad under de här årens lopp?
  • Hur många år har du förberett dig för den uppgift som du fått av Gud?

6. Fundera över olika orsaker till att Barnabas ville ha Saulus till sin arbetskamrat (25–26)?

  • Hurudant var kanske Barnabas och Saulus gemensamma år i världens första hednakristna församling? Hurudana svårigheter och vilka glädjeämnen innehöll det (26)?

7. Varför började man kalla just den första hednakristna församlingens medlemmar för "kristna" (26b)?

  • Vad betydde ordet kristen? Varför inte "jesuslik", utan just kristen?
  • Hur låter ordet "kristen" i våra landsmäns öron i vår tid?

8. Varifrån fick den första hednakristna församlingen idén att den skulle hjälpa moderförsamlingen (27–30)?

  • Vad säger det oss att just Barnabas och Saulus valdes till att föra penninggåvan (30)?

Sammanfattande frågor:

  • Hur verkar den helige Ande i denna situation?
  • Hur inverkade dessa händelser på världsmissionen?
  • Var i denna text finns nådens evangelium?

Avslutning: Ledaren läser Gal 2:1–10. Paulus talar troligtvis här just om vår texts understödsresa. I församlingen i Antiokia fanns det tydligen redan vid den tidpunkten lagiska medlemmar, som ansåg att Paulus frälsningslära var för liberal. När Paulus förde penninggåvan till församlingen i Jerusalem tog han tillfället i akt och diskuterade med de andra apostlarna om det evangelium som Jesus hade uppenbarat för honom. Petrus, Jakob och Johannes godkände till fullo hans lära. Även Titus deltog i resan som någon slags "provkanin". Paulus ville pröva hur församlingen i Jerusalem och dess ledare skulle förhålla sig till en oomskuren kristen. Resultatet blev att Titus godkändes som trosbroder, sådan som han var.

Läs hemma: Kapitel 12