Apg 16

Inledning: Paulus och Barnabas fortsätter ännu en tid med sin undervisning i församlingen i Antiokia. Snart börjar de ändå planera en andra missionsresa. Nu uppstår en stor tvist mellan de fromma missionärerna, för första – men inte sista – gången i missionshistorien! Barnabas skulle vilja ge sin unga kusin Markus en ny chans, men Paulus vägrar att ta med sig en som tidigare övergett dem i deras arbete. Deras vägar skiljs och överlämnad åt Herrens nåd reser Paulus iväg med juden Silas eller Silvanus (15:40). Året är 48 eller 49 e.Kr.

Nu färdades de inte alls med båt, utan enbart med apostlahästar. Om förra resans längd blev över 2 200 km, så blev det nu lika mycket till: 4 400 km! Resan började i Ciliciens bergspass, som största delen av året var stängt på grund av snö. En resa genom hela Mindre Asien innebär ett tusental kilometer. Längs rutten ligger de fyra församlingarna i Galatien som Paulus hade grundat på sin första resa. För dem berättar han nu om apostlamötets beslut.

Från Lystra får Paulus med sig den unge Timoteus, som blir hans kära son och trogna lärjunge under resten av hans livstid. Den helige Ande leder ressällskapet till Troas vid Egeiska havet. Där får Paulus sin omtalade syn i vilken en man från Makedonien kallar på hans hjälp. Där sällar sig också Lukas för första gången till Paulus ressällskap, vilket vi ser av vi-formen från vers tio framåt.

Filippi är namnet på den första etappen i Europa. Det var en romersk koloni, vars invånare till största delen var ättlingar till den tidens romerska soldater. Invånarna var mycket stolta över sitt romerska medborgarskap. I Filippi fanns inte ens en synagoga, fastän tio judiska män skulle ha räckt till för att grunda en.

Först döper man en kvinna: en förmögen purpurförsäljare, Lydia, och hennes familj. Lydia är gudfruktig, såsom också Kornelius hade varit.

Frågorna: 16:16–40
1. Paulus hade i en syn sett att en man från Makedonien kallade på honom. Ett hurudant mottagande väntade han kanske därför i Europa?

2. Föreställ er de positiva och negativa sidorna i slavflickans liv (16–18)?

  • Var det en god eller ond ande som fick flickan att följa efter missionärerna och ropa som en brandlur? (Hur kunde flickan spå rätt?)
  • Hur ska vi förhålla oss till siare?

3. Varför blev Paulus inte glad och inspirerad, fastän han fick gratis reklam för sitt arbete?

  • Varför körde Paulus inte bort anden direkt den första dagen, utan först den tredje dagen?

4. Varför undersöktes inte anklagelserna från slavflickans ägare, eller varför ordnade man inte ett lagligt förhör, för att inte tala om rättegång (19–22)?

5. Föreställ er vilket kroppsligt och själsligt lidande piskande förorsakar en människa (22–23)?

  • Varför måste man ännu börja med massiva säkerhetsåtgärder? Vad var man egentligen rädd för här (23–24)?
  • Varför tillåter Gud att hans tjänare utsätts för så här hårda prövningar?

6. Vad hade Paulus och Silas att tacka för, när de den där satt natten i det beckmörka fängelset i Filippi, kränkta, med fötterna fasta i stocken, utan hud på ryggen, törstiga och med trasiga kläder (25)?

  • Vad kunde du lära dig av den här lovsången?

7. Vad tror ni att de andra fångarna tänkte, när de mitt i mörkret lyssnade till Paulus och Silas kyrkokonsert (25)?

  • Hur kom det sig att inte en enda fånge rymde i kaoset efter jordskalvet (26–28)?

8. Vad väntade kanske fångvaktaren sig för svar på sin fråga (29–30)?

  • Har du lätt eller svårt att tro att löftet i vers 31 en gång kommer att uppfyllas också för din familj?
  • På vilket sätt inverkar en familjemedlems tro på de andras räddning (31)?

9. Vilka saker måste hända för att den romerska fångvaktaren skulle bli kristen den där natten (29–34)?

  • Hur väl tror ni att fångvaktarens familj (frun, barnen och tjänarna) kände till läran i den kristna tron i det skede då de döptes?

Sammanfattande frågor:

  • Vad berättar denna händelse om hur den helige Ande verkar?
  • Hur vittnar denna händelse om Guds nåd i Kristus?
  • Hur befrämjade de beskrivna händelserna i vår text världsmissionen?

Avslutning: Lukas stannade i Filippi, vi-formen slutar där. Till församlingen i Filippi skrev Paulus 4–5 år senare från Efesos det brev som vi känner som "glädjebrevet". Aposteln behövde inte klandra de kristna där för någonting, tvärtom tackade han dem för att de skickat paket och för deras förböner. Brevet andas Paulus kärlek till de kristna i Filippi, till Lydia och hennes familj, till fångvaktaren och hans familj och till alla andra som fanns där. "Gud är mitt vittne att jag längtar efter er alla av hela mitt hjärta, i Kristus Jesus." (Fil 1:8). Och vidare: "Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära." (Fil 4:4–5)

Hur gick det då med Markus, som Paulus lämnade? Markus fungerade först som Barnabas parhäst. Traditionen berättar att han också reste med Petrus som hans tolk. Markusevangeliet skrev han just utifrån Petrus synvinkel. Han blev senare också sams med Paulus, och Markus var med Paulus under hans båda fångenskaper i Rom ett och ett halvt årtionde efter dessa händelser. Ännu lite före sin död saknade Paulus Markus. Så här bad han Timoteus: "Gör allt du kan för att snart komma till mig... Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst." (2 Tim 4:9, 11)

Läs hemma: Kapitel 17