Apg 20

Inledning: Slutet av den tredje missionsresan innehåller ett besök i Makedonien och Grekland, närmare bestämt i Korint. Där möter Paulus kristna, till vilka han var tvungen att skriva många stränga brev. Från Korint hinner aposteln ännu skriva för hand en "lärobok i dogmatik" alltså Romarbrevet. Där undervisar han grundligt om skillnaden mellan lag och evangelium. Året är 57 e.Kr.

"Men nu har jag inte längre någon uppgift i dessa områden", konstaterar aposteln när tredje missionsresan närmar sig sitt slut (Rom 15:23). Han kan resa iväg när tiden är inne och lämna ansvaret åt lokalbefolkningen. Men Paulus tänker inte alls bli overksam, utan drömmer redan om en missionsresa via Rom mot Spanien. Han tänker sannerligen inte fastna på sin plats, utan söker upp nya områden dit evangeliet inte har nått.

Lukas kommer med i resegruppen i Filippi. Nu är det bara avskedsfesten som väntar. I Troas tänkte tillfället sluta i en tragedi, när en av festdeltagarna faller ut från fönstret på den stenbelagda gården och dör. Paulus bön väcker dock den unge mannen till liv.
Paulus hade mycket pengar med sig, eftersom han hade samlat hjälp till diakoniarbetet i Jerusalems församlingar. Han försöker leverera pengarna så fort som möjligt och han skulle också annars vilja tillbringa pingsten med bröder och systrar i Jerusalem.

Trots sin brådska vill Paulus ännu träffa de äldste i Efesus församling när han åker där förbi, och ber dem att komma till Miletos hamn. Där håller man en hjärtskärande avskedsfest. (Obs. Vi diskuterar mer om verserna 22–23 och profetian som den helige Ande ger i samband med nästa kapitel. Nu snuddar vi snabbt vid dessa verser.)

Frågorna: 20:6–38
1. Varför ville Paulus träffa de äldste i Efesus ännu en gång? (Vad var syftet med hans avskedstal?)

  • Jämför detta tal med de avskedsfesttal du har hört i olika församlingar och kristna föreningar.

2. Vad ville aposteln säga om sig själv i verserna 18–19 och 31?

  • Skulle du kunna säga likadant om dig själv som Paulus gör i dessa verser (18–19, 31)?

3. På vilket sätt karaktäriserar Paulus sin egen förkunnelse (20–21 och 27)? (Vilken
hade varit dess huvudpunkt?)

  • I vilken mån borde Paulus förkunnelse vara ett exempel för vår tids förkunnare (20–21)?
  • Kan man enligt din åsikt säga att Paulus bedrev omvändelsearbete, ifall ordet "omvändelse" innebär en verksamhet som siktar mot att ändra åhörarnas religion (21)?
  • Kan man enligt er åsikt utföra missionsarbete utan ett mål som siktar mot "omvändelse"?

4. Vilken hade varit Paulus stora passion ända sedan han omvände sig på vägen till Damaskus (24)?

  • Tror du att du när du dör kan säga som Paulus: jag fullgjorde min uppgift som jag fick av Jesus?

5. Paulus hade många gånger sett hur unga församlingar kunde vända sig emot honom. Mot vilka möjliga anklagelser i framtiden försvarar han sig här redan på förhand (25–35)?

  • Vems fel ansåg Paulus att det var ifall någon av de döpta församlingsmedlemmarna hamnade i helvetet (26–27)?
  • Vad händer med missionsarbetet om tron på att helvetet finns försvinner?

6. Vilka är motiven hos de irrlärare som träder fram i den kristna kyrkan (29–30)?

  • Hur hade Paulus tränat, och ännu i denna situation tränar, Efesus ansvarstagare att möta lärare som sprider irrläror (28–31)?
  • Vad har verserna 28–31 att säga till vår tids kristenhet?

7. Vad betyder det i praktiken att Paulus lämnade de äldste i Efesus "åt Gud och hans nåderika ord" (32)?

8. Hurudant exempel lämnar Paulus åt de äldste i Efesus i frågor som berör pengar (33–35)?

  • Vad hade fått de kristna i Efesus att älska Paulus så mycket som det beskrivs i verserna 36–38?
  • Varför hade inte Paulus lämnat insamlingarna till diakonin på andras ansvar, utan offrade så mycket tid och energi även på det arbetet (33–35)?

Sammanfattande frågor:

  • Vad berättar den här texten åt oss om den helige Andes arbete?
  • Hur påverkade denna händelse världsmissionen?
  • Var finns nådens evangelium i den här texten?

Avslutning: Ofta anser man att Paulus är en benhård dogmatiker och en kvinnohatare, men se t.ex. på verserna 36–38. Förföljaren av den kristna församlingen hade blivit kärleksfull, "som när en mor sköter om sina egna barn" (1 Tess 2:7). Paulus kunde ÄLSKA andra människor som få andra kunde, och vann på det sättet andra människors kärlek till sin del. Han kunde även gråta som bara en riktig man kan (31).

Det är möjligt att det här avskedet inte ännu var det slutgiltiga. Paulus levde åtminstone sex år efter denna händelse och gjorde sannolikt en resa till Mindre Asien efter att ha blivit frigjord från det första fångenskapen i Rom. Annars vore det svårt att förklara reseskildringarna i Timoteusbreven och Titusbrevet.

Läs hemma: Kapitel 21