Apg 24–25

Inledning: Åren 52–59 e.Kr. var romaren Antonius Felix landshövding i Judéen. Den här mannen hade klättrat högt upp i hierarkin, när man tar i beaktande att han var född till slav. Efter att ha blivit landshövding hade Felix tagit till sig den tredje hustrun i ordningen, Herodes Agrippa I:s dotter Drusilla.

Översteprästen Ananias och hans advokat Tertullus hade färdats utan dröjsmål 100 km till Caesarea för att anklaga Paulus inför landshövdingen. Paulus förnekade anklagelserna om att han skulle ha varit ett hot för freden i riket och hävdade att det inte hade kunnat bevisas. Sedan bekände han att han trodde på Gamla testamentet i sin helhet, liksom kroppens uppståndelse. (Det kunde han väl inte ha blivit anklagad för, eftersom fariséerna trodde på samma sätt!) Slutligen berättar Paulus vad som hade hänt i Jerusalem och i sammanträdet med Stora rådet.

Paulus stannar i fängelset utan ett rättsbeslut. Följande rättegång sköts upp på obestämd tid. Från fängelseåren i Caesarea finns inga dokument som helst, inte ens Paulus brev. Vi vet att det fanns en kristen församling i Caesarea. Uppenbarligen stannade Lukas i närheten av sin gamle vän och lärofader under dessa år, åtminstone talar han i vi-form när man kommer dit och far därifrån. En möjlighet är att tiden i Caesarea användes till att skriva Apostlagärningarna.

Efter två år återvänder Felix i onåd till Rom; kejsar Nero var nämligen inte nöjd med hur han hade hanterat upploppen mellan judarna och syrierna. Ny landshövding blev Porcius Festus. I ljuset av historiska dokument kan man säga att han var mycket klokare och ärligare härskare än sin föregångare. Festus dog i sin tjänstgöring två år senare.

Frågorna: 24:22–25:12
1. Vilken slags bild får ni av landshövdingen Felix som människa (24:22–26)? Se även ingressen.

  • Varför skötte inte Felix Paulus sak på ett sådant sätt att den hade kunnat strykas från dagordningen (22)?
  • Fundera på olika orsaker till varför Felix och Drusilla ville lyssna till Paulus (22–26)?

2. Hur mycket tror ni att Paulus hade lidit av att ha förlorat sin frihet?

  • Vilka goda sidor innehöll fängelseåren jämfört med missionsresorna (23)?
  • Vilka saker stöder antagandet om att Lukas skrev sitt evangelium och största delen av Apostlagärningarna under dessa två år? Vilka saker talar kanske mot det här antagandet?

3. Ifall Paulus hade velat bli frisläppt till vilket pris som helst, om vilka saker skulle han kanske då ha predikat för Felix (24–25)?

  • I vilket sammanhang påminner Paulus budskap om det budskap som Johannes Döparen förkunnade åt Herodes (25, jfr Matt 14:3–4)? (Obs, uttrycket "ett liv efter Guds vilja" lyder på grundspråket "rättfärdig".)
  • Varför behöver uttryckligen makthavare höra ett sådant budskap?

4. Varför är det så svårt att tala om rättfärdighet, självbehärskning och den kommande domen i vår tid?

  • Vad skulle hända ifall biskopen nästa självständighetsdag skulle hålla en predikan enligt vers 25?
  • Vad händer vår kyrka och vårt folk, ifall man inte talar om de tidigare nämnda ämnena?

5. Vad tror ni att Paulus tänkte om de upprepade audienserna hos kejsaren under de två åren i Caesarea (26)?

  • Vad tänkte Gud om Felix?

6. Hurudana skulle de här fängelseåren ha varit ifall Paulus hade gjort uppror mot sitt öde?

  • Hur förhåller du dig till de "bojor" som du upplever att hindrar dig från att fullgöra din uppgift?

7. Hur påverkades kanske de kristna när deras andliga far satt i fängelse för sin tro?

8. Varför gick inte Festus med på att föra Paulus till Jerusalem (1–5)?

  • Vad tyder det på när judarna inte ens på två år fick till stånd en ordentlig anklagelse mot Paulus (6–8)?

9. Endast romerska medborgare kunde vädja till kejsaren. Vid den tiden var Nero Roms kejsare. Varför vädjade Paulus till kejsaren? Vad anade han att han kunde vinna på det (9–11)?

Sammanfattande frågor:

  • Hur verkar den helige Ande i den här situationen? Jfr Joh 16:8, 11.
  • Hur gick världsmissionen framåt när stjärnevangelisten satt i fängelset?
  • Var finns nådens evangelium i texten?

Avslutning: För 200 år sedan sade den av en lungsjukdom illa tilltygade Henry Marty i Indien, medan han med stort besvär höll på och översatte Nya testamentet till tre olika språk: "Så länge Gud har reserverat arbete åt mig, kan jag inte dö". Paulus hade ännu missionen i Rom ouppfylld. Sex av hans bevarade brev var också i det skedet ännu oskrivna.

Gud har råd att sätta en stjärnevangelist åt sidan i många år. Säkert behövde Paulus stillhet efter sina arbetsfyllda år. Och kanske det verkligen var så att de åren användes till skrivarbete.

Läs hemma: Kapitel 26.