Ty liksom hela den mänskliga naturen är så fallen i Adam, att även den rättfärdigaste av alla hans efterkommande, bärande hela sitt släktes gemensamma synd, ohjälpligt nödgats gå i dödens fördömelse, så är nu hela det i synd fallna släktet just därigenom upprättat, från all synd rättfärdigat, från död och fördömelse förlossat. Därför säger jag att Gud var i Kristus vår syndaförsonare, vår döds besegrare. Vår synd har nu drabbat honom, som var den eviga rättfärdigheten, Guds rättfärdighet själv.

Där måste hela världens synd drunkna och slockna som gnistan i havet. På liknande sätt måste vår död och fördömelse duka under för Gud i Kristus. Det eviga livet uppslukade döden och fördömelsen, nämligen alla människors död och fördömelse, som genom Adam hade kommit över hela släktet – därför också över honom som själv inte visste av någon synd.

Så har således nu vår synd, död och fördömelse farit all sin kos! Synden är borttagen och till fullo försonad genom Guds ende Sons död och blodsutgjutelse för oss. Döden och helvetet ligger nu slagna och kan inte skada oss eftersom de själva har slagit sönder sig på honom som var Gud i människonatur.

Liksom det rasande havets vreda vågor kastar sig mot hälleberget, men inte förmår störta omkull det, utan själva sönderslagna måste falla tillbaka och förskingras, så har döden och helvetet mist sin makt över oss då de drabbade den enda människa som tillika var Gud. Vi är med Kristus och i honom levandegjorda, uppväckta och försatta i den himmelska världen, säger aposteln (Ef 2:5, 6).

Men hur kan detta låta sägas om oss? Märk nu att Kristus är levandegjord, uppväckt och uppfaren till himmelen – inte enbart som Gud, utan också som människa, såsom en av oss, ja ännu mera. Han var ju inte bara en av oss, utan han var vi alla. Han var inte en enskild människa för sig, såsom du och jag är det, utan han var det andra och rätta huvudet för hela människosläktet. Därför bar han också allas vår synd, död och fördömelse, alldeles som sin egen, såsom hade han allena varit den ende syndaren i hela världen. Han i alla och alla i honom.

Fredrik Gabriel Hedberg
Från Sändebrev (1869)

« Tillbaka