Carl-Gustav Cassel
Carl Olof Rosenius

1. Vik ej ur mitt hjärta, hälsosamma smärta, andens fattigdom! Säg mig mina brister, att jag aldrig mister nådens rikedom!

2. Blir jag självbelåten, är jag ren från stråten som till livet bär. Endast de elända vill av nåd använda vad oss givet är.

3. Högst eländig är jag, men i Kristus bär jag dock en härlig skrud! Och den dräkten gör mig, då den nu tillhör mig, helig inför Gud.

4. Falska andar många själens skatt vill fånga, strider jämt om den, lägger sina snaror, tusen dolda faror omkring vandraren.

5. Jesus, var då nära, kom du själv att bära lammen i din famn! Sköt din hjord, den klena, släpp den ej allena! Herde är ditt namn.

6. Skydda mig i världen! Jag är rädd för flärden, för mig själv också. Den som Jesus vunnit har väl vägen funnit, men kan vilse gå.

7. Tron – det helga, höga, underbara öga – stärk uti min själ! Äkta pärlan klara väl åt mig bevara till mitt högsta väl!

8. Låt din nåd få verka, tron inom mig stärka! Följ vad sätt du vill, blott du, Herre, för mig så att himlen hör mig sist för evigt till!