Nils Frykman

1. Hemåt jag ilar, medan jag vilar ljuvt vid min Jesu hjärta var stund. Där kan jag vara trygg i all fara, aldrig står hus på säkrare grund. Friköpt jag är av Frälsaren god, synden blev dränkt i Medlarens blod. Satan får vika, döden tillika. Intet jag frukta må!

2. Tryckes mitt hjärta stundom av smärta, Jesus mig sluter ömt i sin famn. Allt vad mig felar vet han och helar svidande såren. Ja, i hans namn finner jag alltid vila och ro, där är så gott för barnen att bo! Fågeln har näste, krigaren fäste, seglaren hunnit hamn!

3. Nåd han mig givit, lycklig jag blivit, vandrar mot sälla hemmet med fröjd! När prövotiden snart är förliden, lämnar jag tåredalen så nöjd
och med Guds folk till vilan går in, evigt att bära bruddräkten min, skina som solen där inför tronen i Kristi härlighet!