Nils Frykman

1. Säg, varför nu sörja? Jag har ju en vän som bär på sitt hjärta min nöd. Den vännen är Jesus, han älskar mig än, han älskar i liv och i död. Han går vid min sida, han vakar alltjämt, han tröttnar ej, han, såsom jag. Och jag skall få riket, det vet jag bestämt, ty så är min Faders behag.

2. Han har mig benådat, så usel jag var, på nåd i hans rike jag bor, och nåden allena skall hålla mig kvar. O Gud, vad din kärlek är stor!
Han går vid min sida ...

3. Jag fruktar ej längre för avgrundens makt, mitt fäste är Israels Gud. Han skall mig bevara, ty så har han sagt, han kan inte glömma sin brud.
Han går vid min sida ...

4. Så reser jag trygg till det härliga land, fast vågorna skyhöga går. Om Frälsaren sover i skeppet ibland, han är ju i skeppet ändå.
Han går vid min sida ...