Nils Frykman

1. Min Gud, när jag nu tänker på vad du gjort för mig, på nåden som du skänker och allt jag fått av dig – då blir jag hjärtligt glader, min lovsång lockas fram: jag tackar dig, min Fader, jag tackar dig, Guds Lamm!

2. Du döden för mig smakat, du mina synder bar, och över mig du vakat i alla mina dar. Vad hade av mig blivit om du ej handlat så? Om du ej nåd mig givit jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig och går mot himmelen. Jag njuter fröjd otalig i Gud, min bäste vän. Han själv skall mig bevara, hans nåd är alltid ny, och hotar någon fara till honom får jag fly.

4. Så varför skall jag sörja som har en sådan Gud? Nej, hellre må jag börja att höja lovets ljud! Ja, Herren vill jag prisa: hans nåd och trofasthet skall bli min nya visa nu och i evighet!