Sändebudet 1/2009, ledaren

Leif Erikson

Vid nyårslägret i Karleby för några veckor sedan höll Olof Edsinger från Sverige också ett seminarium för vuxna utifrån den provocerande rubriken: Vem är Gud idag?

Edsinger påminde i början om ynglingen Narcissos som enligt den grekiska myten blev betagen av sin egen skönhet när han tittade sig i spegeln. Den här myten har gett upphov till talet om den narcissistiska människan, som likt Narcissos inte kan frigöra sig från sig själv. I sin självupptagenhet kretsar mycket kring hennes egna tankar, känslor och önskningar.

Enligt Edsinger har det narcissistiska personlighetsdraget en inteckning i varje människas hjärta och tycks förstärkas ju mera tiden går. Narcissismen påverkar därmed också kyrkans medlemmars gudsbild och moral.

Symptomatiskt är att många idag talar just om gudsbilder istället för om Gud. Det beror på att de själv vill välja vilken gudsbild de tror på. Vem har inte hört sägas: Min gud är inte sådan! Få människor vill höra talas om en sträng och dömande Gud. Istället skall deras gud vara idel kärlek som tröstar. Gud uppfattas ungefär som en stor kosmisk nallebjörn som ger terapi.

Många människor tar avstånd från Gamla Testamentets ”krigiska gud”. Texter om krig förpassar man likt ärkebiskop KG Hammar till ”historiens skräpkammare.” Jesajas ord ”helig, helig, helig är Herren Sebaot” byts ut mot ”trevlig, trevlig, trevlig är Herren Sebaot”. Då glömmer man att just heligheten är den oftast förekommande egenskapen hos Gud i Bibeln.

Många klarar helt enkelt inte av paradoxerna i Bibeln. Det finns ju många sådana: Gud som helig och kärleksfull, Gud som mysterium och uppenbarad, lag och evangelium, osv. Jesus framställs i Uppenbarelseboken både som Lammet och som Lejonet/ Konungen. Om vi vill vara kristna bör vi naturligtvis ta till oss också de sidor hos Gud som inte tilltalar oss, sa Edsinger.

Hur befängt är det inte när den moderna västerländska människan inbillar sig att Gud, som är universums Skapare och Herre och som är av evighet, anpassar sitt väsen till vad hon anser om honom. Men det tror den narcissistiska människan som själv vill forma en egen gudsbild enligt sina behov och önskningar.

Den narcissistiska människan upphöjer sig också själv till moralisk måttstock. Det som är sant för mig behöver inte vara sant för dig och tvärtom. Någon objektiv sanning frågar man inte efter. Huvudsaken är att man mår bra.

Edsinger sade att man i Sverige för en mansålder sedan skulle ha skrattat åt en sådan relativistisk moraluppfattning, men nu är den allmänt utbredd överallt i vårt ”kristna” Europa.

Edsinger nämnde också att den narcissistiska människan tar illa vid sig och blir mycket upprörd om någon vågar säga till henne att hon har fel. Hon kan nämligen inte skilja mellan sak och person och anser att hon blir dömd av ett sådant påstående.

I en sådan tidsanda är det enligt Edsinger förståeligt om kyrkans biskopar och präster inte vågar säga sanningen. Risken är nämligen stor att människor tar så illa upp att de skriver ut sig ur kyrkan.

Hur och när har det blivit såhär?

Edsinger talade inte så mycket om det, men han nämnde att tillvaron har blivit fragmentarisk, vilket lett till att många människor har svårt att hitta sin plats i livet. I det gamla bondesamhället hade var och en sin plats och sin uppgift. Så är det inte längre och när nutidsmänniskan måste söka sin identitet blir hon fort självcentrerad.

Ser vi idéhistoriskt på det hela, vilket jag gärna gör, så är det tydligt att ett paradigmskifte i människors tänkande har skett från och med upplysningen på 1700-talet. Fram till dess hade människor i Europa trott på Gud och Guds ord, men nu börjar en ny tid när människorna utifrån sitt förnuft börjar ifrågasätta Bibeln, kyrkan och den kristna läran.

Upplysningstänkandet kom att påverka både den katolska kyrkan och de protestantiska kyrkorna i Europa. Men man tände också moteldar. Under 1800-talet uppstod den s.k. nythomismen inom den romersk-katolska kyrkan och flera inomkyrkliga väckelserörelser växte sig starka inom de protestantiska kyrkorna.

Den här utvecklingen har inte lett till kristendomens död, men nog till att många människor i kyrkorna i Europa alltmer har fjärmat sig från klassisk kristen tro – också inom de nordiska folkkyrkorna.

I en del länder har utvecklingen varit snabbare – på andra håll långsammare. Under de senaste årtiondena verkar det som om den skulle ha eskalerat.

Edsinger framhöll att vi alla är påverkade av det narcissistiska tänkandet. Det sköljer över oss från alla håll. Därför gäller det att vara på sin vakt.

Hur gick det då för ynglingen Narcissos? Jo, så småningom tynade han bort och dog av kärlek till sin egen spegelbild – till sig själv. Risken är stor att också vi dör andligen ifall Narcissos får en alltför stor plats i våra hjärtan.

PS. Olof Edsinger: ”Krigen i Gamla Testamentet. Ett försök att förstå. (2007) Kan köpas på SLEF-Media.