Sändebudet 4/2010, ledaren

Leif Erikson

Gud finns överallt därför att han är allestädesnärvarande. Men det betyder inte att han är identisk med sin skapelse, utan han står över den. Han möter oss inte heller varsomhelst, utan där han har bestämt att uppenbara sig för oss.

Vi människor söker gärna Gud i hans majestät – i hans storhet och allmakt. Vi försöker också förstå honom och hans handlande och vi vill gärna bestämma hurudan han skall vara och hur han skall handla med oss.

En del talar om ”min gudsbild” där heligheten och vreden är bortskalad och kärleken är den enda egenskapen. Om ”min gud” gör som jag vill och uppfyller mina önskningar så tror jag på honom – annars inte.

Martin Luther brottades på sin tid mycket med hurudan Gud är, var han möter oss och hur han handlar med oss. I den så kallade Heidelberg-disputationen (1518) behandlar han dessa frågor när han skriver om ”korsets teologi” (theologia crucis) och ”ärans teologi” (theologia gloriae).

Utgångspunkten i ”korsets teologi” är att Gud uppenbarar sig som människa i Jesus Kristus – i svaghet, lidande och död. Vi möter alltså Gud i barnet i krubban, i hans frestelser, i lidande och död. Där finns han och där möter vi honom. I Kristus uppenbarar sig Gud alltså på sätt och vis i sin motsats.

Låter vi förnuftet bestämma möter vi Gud helst i hans majestät – i hans storhet och allmakt, i naturens skönhet, i mänsklig framgång, hälsa och lycka – och i ett framgångsrikt kristenliv. Visst finns Gud i allt detta, men han finns också i svaghet, förnedring, sjukdom, lidande och död.

Luthers teologi kan karaktäriseras som en teologi nerifrån (von unten) och inte uppifrån (von oben). Reformatorn talade också om den fördolde Guden (Deus absconditus) och den uppenbarade Guden (Deus relevatus). Eftersom vi människor inte kan möta Gud i hans nakna majestät utan att förgås, behöver vi få möta honom i Kristus. Inte ens Mose fick ju se Guds ansikte.

”Korsets teologi” har även ett samband med hur Gud möter oss som lemmar i Kristi kropp. Det gör han i kyrkan, som består av svaga och syndiga människor, i dopets vatten, i nattvardens bröd och vin och i prästens stämma. Så har inkarnationen – Guds Sons människoblivande – ett nära samband med nådemedelskristendomen.

”Korsets teologi” har också att göra med hur Gud handlar med oss i vårt kristna liv. Eftersom Guds handlande ofta är paradoxalt för vårt förnuft och känslomässigt rentav obehagligt behöver vi låta förnuftet och känslorna tiga och istället lita på Guds orubbliga löften.

När vi plågas av synd och skuld får vi höra: ”Min nåd är allt du behöver”. När vi upplever oss ensamma och missförstådda får vi ta till oss löftet: ”Och se jag är med er alla dagar…”.

När vi trycks till marken av livets sorger och bekymmer och framtiden ter sig mörk får vi tro på löftet i Ps 18:29: ”Herren min Gud gör mitt mörker till ljus”. Och när vi möter sjukdom, död, sorg och saknad tröstas vi av de kända orden: ”Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig…”

Fastän ”korsets teologi” å ena sidan går stick i stäv med vad vi med vårt förnuft tänker om Gud och förväntar oss av hans handlande är den å andra sidan någonting som vi behöver som kristna.

Gud vill nämligen lära oss att när han frälser oss gör han oss först till intet genom sin lag för att därefter upprätta oss genom evangelium. Gud dödar för att göra levande – något som också drabbade hans Son. Men liksom Gud fanns med även när Jesus upplevde sig övergiven på korset, finns han med också när vi tycker att han behandlar oss strängt och hårt. Just då är han oss allra närmast.

Ytterst är ”korsets teologi” ett uttryck för evangelium. När vi människor inte kan komma till Gud – varken med vår moral eller med vårt förnuft – kommer han till oss. Han blir människa för att ”uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Och när han handlar med oss i nådemedlen är också det ett uttryck för evangelium. Det som vi inte kan ta åt oss – förlåtelse och evigt liv – räcks oss som en fri gåva i Ordet och sakramenten.

Sist med inte minst har ”korsets teologi” en stor existentiell betydelse för oss svaga kristna som kämpar med problem och svårigheter av olika slag i våra liv. Den är inte i första hand en abstrakt tanke, utan en hjälp i vår stora nöd.

Därför kan ”korsets teologi” sammanfattas i Herrens ord genom profeten Jesaja: ”Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan” (Jes 57:15).