Sändebudet 5/2010, ledaren

Brita Jern

Vi vet nästan ingenting om framtiden, inte ens om nästa minut. Med hjälp av vår tidigare erfarenhet av livet föreställer vi oss visserligen hur nästa stund ser ut. Men det finns många exempel på hur allt plötsligt kan kastas över ända och livet bli något helt annat än vi hade tänkt.

Det enda säkra, brukar vi säga, är att vi ska dö. Det är kanske inte döden vi helst tänker på medan vi lever. Tvärtom skjuter vi helst bort den tanken.

Det är sunt att leva och planera framåt och vi har all orsak att vara tacksamma för varje stund vi får på jorden. Vi får med glädje leva all den tid vi får.

Samtidigt är det bra att vara medveten om att livet har ett slut. Eller egentligen, att det finns en fortsättning efter livets slut. Den fortsättningen ska vi tänka på medan vi lever.

Gravstenarna på våra kyrkogårdar berättar något om dem som ligger begravna i mullen under stenarna. Vi läser personernas namn, födelsetid och dödsdatum. På en gravsten på en gammal kyrkogård stod under namnet på den bortgångne två födelsetider! Först som vanligt: ”Född …” åtföljt av födelsetiden, och sedan: ”Född på nytt …” åtföljt av ännu en födelsetid!

Jesus hade ett nattligt samtal med Nikodemus. På Nikodemus första påstående om att Jesus måste vara från Gud, svarade Jesus: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.” Sedan talade Jesus om för Nikodemus att den som kommer in i Guds rike föds på nytt av vatten och Ande.

Den som på det sättet föds på nytt, eller föds en andra gång, får en plats i Guds rike. Gud har genom Jesu död och uppståndelse säkrat dessa platser åt oss. Det är den helige Ande som föder oss på nytt och hans redskap är att förkunna Jesus Kristus och förlåtelsen i hans namn och blod. Det här påminns vi om nu när det är pingst, men det gäller när som helst under året.

Bibeln talar om två utvägar efter det att vi dör vår jordiska död. Den ena utvägen är evigt liv hos Gud, den andra är en evighet utan Jesus tillsammans med djävulen och hans änglar. Varför går somliga till djävulen och somliga till Gud? Vad är skillnaden? En enda sak skiljer dem åt: frågan om de har dött i sina synder eller inte.

Hur kan man bli kvitt sin synd? Den som fötts på nytt har genom det kristna dopet fått sin synd förlåten. Tack vare Jesu död och uppståndelse förlåter Gud oss all vår synd. Var och en som på det här sättet får sin synd raderad genom Guds förlåtelse kan vara säker på en plats hos Gud efter döden. Han eller hon dör inte i sina synder, eftersom Gud har raderat dem.

Den som föds på nytt, genom vatten och Ande, dör bara en gång, för efter den jordiska döden får han eller hon leva för evigt hos Gud. Men den som inte fötts på nytt, utan dör i sin synd, måste förutom sin jordiska död också gå in i den andra döden, den eviga döden. Den andra döden kallas i Uppenbarelseboken (kapitel 20, verserna 14 och 15) för eldsjön. Bibeln säger i Uppenbarelseboken att om någon inte fanns skriven i livets bok så kastades han i eldsjön.

Vi kan alltså konstatera att den som fötts bara en enda gång, han dör två gånger, medan den som fötts två gånger dör bara en gång.

Bibelns budskap på den här punkten manar oss till allvar. Vi ska noggrant ta det till oss, både som varning och tröst. Bibeln förskönar inget, utan säger rakt ut vad som kommer att hända. Den slätar inte över något för att invagga oss i tron att allt ordnar sig hur vi än gör. Så är det inte. Frälsning och förlåtelse finns endast i Jesu namn och blod, och Bibeln uppmanar oss att ordna vår sak med Gud medan tid finns.

Frågan gäller alltså om vi ska dö en eller två gånger. Det är inte svårt att välja vilket. Det goda målet är att dö endast en gång, den jordiska döden, men sedan få evigt liv hos Gud.

Det gäller att ha saker och ting i livet klara för sig och kunna skilja det viktiga från det mindre viktiga. Vissa saker i livet är bra, medan andra rentav är livsnödvändiga. Folk lär ägna 50 minuter per dag åt Facebook. Hur skulle det vara att också varje dag tänka på att ha sitt namn i en annan, ännu viktigare bok, livets bok?