Sändebudet 7/2010, ledaren

Brita Jern

En ung mamma hade som barn lärt sig att be. När hon fick en egen pojke gav hon bönen vidare. Hon lärde sin pojke att be innan han somnade. Pojkens aftonbön handlade rätt och slätt om att han bad Gud välsigna alla i familjen.

En kväll när pojken bett sin aftonbön frågade han:
- Mamma, brukar du också be innan du somnar?
- Ibland, svarade mamman.
- Brukar pappa be innan han somnar? frågade pojken.
- Jag vet inte, svarade mamman, jag tror inte det.
- Oj, sa pojken, inte kan väl en så liten pojke som jag be för hela familjen? Ni måste hjälpa mig.

Pojkens ord borrade sig in i mammans hjärta och fortsatte att eka därinne. De ledde sedan till att inte bara mamman började be, utan småningom också pappan. Som resultat blev familjens samvaro mycket mera kärleksfull än förr.

Den personliga, innerliga kontakten med vår Gud skiljer den kristna bönen från andra böner. Vi kan tala till honom som till vår allra bästa vän. Det finns inget tvång över kristen bön.

Ändå är det bra med regelbundenhet, till exempel aftonbön eller bordsbön. Något man lärt in som barn sitter ofta kvar i kroppen som vuxen, också då man för länge sedan glömt sin Gud. Man kan till och med reflexmässigt knäppa sina händer innan man somnar. Händerna gör sig beredda till bön, till kontakt med Gud. Så kan barndomens vana tala till den som är vuxen.

Gud själv har befallt oss att be och också gett oss ett löfte som hör ihop med bönen: ”Ropa till mig på nödens dag, så skall jag rädda dig, och du skall ära mig.” (Ps 50:15) Det finns en stor Guds välsignelse att hämta i bönens kölvatten. Välsignelse i livet, i samhället, i relationer, i nya eller gamla uppgifter, i svårigheter. Folk i Finland har bett mycket under gångna generationer. Utan tvekan är vårt lands välsignelse frukten av alla dessa böner.

Idag finns det en uppenbar fara att bönerna glöms och försvinner från vårt land. Under den gångna vintern har det till exempel på olika håll diskuterats om man ska tillåta bordsbön i skolorna eller inte. Märkligt nog vill samhällsaktörer inte välsigna skolmaten, medan välsignelse krävs i andra sammanhang, till exempel där röster höjs för att kyrkan skall tillåta välsignelse av samkönade par.

Guds egen välsignelse är inget vi kan bestämma över, men vi vet att den bön som Gud befallt oss att be bär välsignelse med sig.

Har någon lärt dagens ungdomar att be? Finns det någon som ber för dem? Om man själv inte lärt sig att be som liten är chansen att man ber som vuxen inte särskilt stor. Ännu mindre är chansen att man för bönen vidare till nya släktled.

Alla kan be en bön då livet trasslar till sig. Men bönen kunde ha mycket mer att ge än så. Den kunde vara en god vana, en oavbruten kontakt med vår himmelske Far, och inte bara användas som en nödventil.

Min bön skulle inte heller behöva stanna vid mig själv. Också andra behöver bli föremål för förbön. Det finns vittnesbörd om att förbön hjälpt i svåra relationer. Till exempel på arbetsplatser där någon inte kunnat fördra en annan. Målmedveten bön för just den relationen har efter en tid gett utdelning, och sedan dess har relationen fungerat bra.

Samma sak kan missionärer vittna om. De har satts att tjäna ett folk som de haft svårt att förstå. När de under en tid bett om Guds kärlek till folket, fick uppgiften en helt ny dimension. Lärare kan berätta om liknande situationer, lärare som bett om kärlek till elever som de haft svårt att älska.

Om bönen inte sedan barnaåren blivit en vana, går det inte av sig själv att komma igång. Våra övriga vanor kan då komma väl till pass. Vi kan ta hjälp av mobiltelefonen. Har den varit avstängd under natten, kan vi be till Gud samtidigt som vi aktiverar telefonen. Om telefonen alltid är påslagen, kan den påminna om din kontakt med Gud varje gång du kontaktar andra.

Telefonens adressbok kan påminna oss om alla dem som ingår i vårt nätverk. Där finns de vi tycker allra mest om, men också andra som vi kanske har svårare att leva med. Alla dessa människor är i alla fall sådana som vi satts att tjäna på sätt eller annat. Låt adressboken påminna dig om vilka du ska be för!

Jesus lärde oss en bön som vi gärna ska använda varje dag, bönen Fader Vår. Den sammanfattar alla våra behov livet igenom, mera behövs egentligen inte.

Det är bra att minnas att kontakten med Gud inte hänger på våra stapplande försök att be. Den stora tryggheten är att Gud för länge sedan kontaktat oss via sin son Jesus Kristus. Att vi överhuvudtaget kan be beror på att Jesus kommit till oss som vår Frälsare. Tack vare Jesus kan vi ha en personlig relation till Gud. Jesus är nämligen vägen till Gud, den enda.