Marcus Jakobsson

Det har ibland påståtts att Nya testamentet inte är trovärdigt eftersom det skrevs av lärjungar till Jesus som hade ett egenintresse av att föra ut budskapet. Också Jesu existens har ibland ifrågasatts. I denna artikel presenteras dock ett antal utombibliska och icke-kristna källor som faktiskt bekräftar Jesus som en historisk person.

I regel skrev de antika historieskrivarna endast om officiella personer som kejsare, kungar, militärer och stora filosofer. Därför är det anmärkningsvärt att det faktiskt finns uppgifter om Jesus från Nasaret i den utombibliska icke-kristna litteraturen.

Josefus

Den kanske mest kände utombibliske icke-kristne författaren som skriver om Jesus är den judiske historieskrivaren Flavius Josefus (37/38–97 e.Kr.) Han skriver år 90 e.Kr. i Antiquitates judaicae det som senare kommit att kallas för Testimonium Flavianum:

”Vid denna tid levde Jesus, en vis man, om man nu alls kan kalla honom för en vanlig människa. För han utförde förunderliga gärningar och undervisade män som gärna tog emot sanningen. Många judar anslöt sig till honom, liksom även många greker. Han var Messias. Till följd av en anklagelse som förts fram av våra ledande män, dömde Pilatus honom att korsfästas, men de som hade älskat honom från början gav inte upp, för han visade sig för dem levande på tredje dagen. Detta och tusentals andra underbara ting hade Guds profeter sagt om honom. Och intill denna dag har den kristna stammen, som fått sitt namn efter honom, inte försvunnit.”

Påståendet om att Jesus är Messias liksom avsnittet om uppståndelsen är omtvistat eftersom Josefus själv inte var kristen. Många forskare menar därför att dessa påståenden är senare kristna tillägg. Men poängen, nämligen att det finns historiskt material om Jesus också utanför Bibeln, påverkas inte av diskussionen om de enskilda uttrycken. Josefus bekräftar evangelierna också på andra punkter. Han talar bland andra om Jesu bror Jakob, Johannes Döparen och bekräftar olika historiska uppgifter som omnämns i evangelierna.

Tacitus

Cornelius Tacitus (ca 55–120 e.Kr.) har kallats Romarrikets störste historieskrivare. I sitt verk Annales skriver han om den stora branden runt år 60 e.Kr. under kejsar Neros regeringstid. Rykten hade börjat gå om att branden var anlagd och kejsaren måste snabbt göra något för att inte få folket emot sig. Resultatet blev den massavrättning av kristna, i vilken också Paulus och Petrus enligt tradtionen dog. Tacitus skriver:

”För att alltså göra slut på ryktena sökte Nero några att beskylla, och de för sina skändligheter hatademänniskor som allmänt kallas ’kristna’ lät han utstå de mest grymma straff. Deras ledare Christus hade blivit avrättad under kejsar Tiberius regeringstid på order av prokuratorn Pontius Pilatus. Deras fördärvsbringande vidskepelse som kvästs för tillfället bröt åter ut, inte bara i Judéen där ursprunget till detta onda fanns, utan även i hela Rom, ...”

Genom att Jesus i texten kopplas samman med Pilatus och Tiberius kan vi fixera hans död i ett historiskt sammanhang. En del forskare menar att den ”vidskepelse” som nämns kan vara en anspelning på Jesu uppståndelse.

Talmud

I den ursprungliga judiska rabbinska traditionen Talmud fanns det flera intressanta referenser som ofta ansetts hänsyfta till Jesus (Jeshu). Detta ställe är kanske det mest kända:

”På påskens förberedelsedag hängdes Jeshu. En utropare hade 40 dagar gått framför honom och sagt: ’Denne kommer att bli stenad eftersom han utövat magi, förlett och förfört Israel. Envar som har något att säga till hans försvar, må komma och anföra det.’ Men eftersom ingenting framfördes till hans försvar så hängdes han på aftonen före påskhögtiden.”

Det står att Jesus hängdes. Detta kan dock vara en omskrivning för att han korsfästes. Samma uttryck används ju också t.ex. i Luk 23:39 och Gal 3:13 i Nya testamentet. Det sägs också att Jesu dom, enligt judisk sed, utropades fyrtio dagar före han avrättades, vilket dock inte specifikt nämns i evangelierna. Häri behöver dock inte föreligga någon motsägelse, utan uppgiften kan vara en senare interpolering. Det finns även andra referenser från Talmuds skrifter, om än inte lika tydliga, som omnämner ”Jeshu” i olika sammanhang, bland annat som en magiker och en som förledde folket. Även uppgifter om att Jesu lärjungar och Jesu moder förekommer.

Mara Bar-Serapion

På British Museum finns ett brev som den syriske Mara Bar-Serapion (mellan 100-300 e.Kr.) skrev till sin son. I brevet nämns ”judarnas vise Kung” och jämställs med de grekiska filosoferna Sokrates och Pythagoras. Brevet nämner att alla tre dödades av sina landsmän, med följden att deras länder drabbades av hungersnöd, naturkatastrof och invasion:

”Vilken nytta erhöll judarna av att avrätta sin vise Kung? Inte länge efter detta upphävdes deras kungadöme...; judarna som ruinerades och drevs från sitt land, lever i fullständig förskingring... Den vise kungen dog inte för gott; han fortlevde i den undervisning han givit.”

Jesus fick alltså epitetet ”Israels kung”. Han avrättades av judarna, men fortlevde i sin undervisning.

Thallus

Thallus (ca 52 e.Kr.) var enligt Josefus en rik samarisk före detta slav. Han skriver i verket Historien om det östra medelhavsområdet under en viss period från trojanska kriget och framåt. Thallus skrift är en av de första i vilka Jesus faktiskt omnämns. Tyvärr finns inga manuskript bevarade, men fragment av hans texter finns citerade hos andra författare. En av dem är Julius Africanus som i en skrift år 221 reagerade på Thallus slutsats om att mörkret som skall ha fallit när Jesus dog var resultatet av en solförmörkelse:

”I hela världen framträngde ett skrämmande mörker; klipporna sprack itu av en jordbävning, och många platser i Judéen och andra distrikt ödelades. Detta mörker kallar Thallus i sin tredje bok Historien för en solförmörkelse, vilket för mig förefaller oförnuftigt.”

Intressant är upplysningen om ett vidsträckt mörker som förknippas med Jesu korsfästelse och att icke-troende redan då försökte finna rationella och naturliga förklaringar till kristna övernaturliga påståenden (Jfr Matt 27:45, Mark 15:33, Luk 23:44f). Man kan ur texten sluta sig till att den kristna passionshistorien tydligen var känd bland icke-kristna i Rom redan i mitten av det första århundradet.

Flegon

Flegon (ca 100 e.Kr.) beskrivs som en frigiven slav. Det finns inte heller några bevarade manuskript av Flegon, men hans skrift Krönikor citeras bl.a. av kyrkofadern Origenes. Flegon skriver om Jesus:

”Jesus var medan han levde till ingen hjälp för sig själv, men uppstod efter döden, uppvisade märken av bestraffning och hur hans händer blivit genomborrade av spikar.”

Jesus gjorde enligt Flegon många förutsägelser som slog in. Han nämner även en solförmörkelse i samband med Jesu korsfästelse och att en stor jordbävning ägde rum.

Pontius Pilatus akt

Pontius Pilatus akt är också helt förlorad, men citeras av författare som Justinus Martyren runt 150 e.Kr. och Tertullianus runt 200 e.Kr. Dessa talar om akten som ett officiellt romerskt dokument. Justinus Martyren hänvisar till Pilatus rapport när han skriver om detaljerna vid Jesu avrättning:

”Uttrycket ’mina händer och fötter har de genomborrat’, användes i anslutning till de spikar på korset som fästes vid hans händer och fötter. Efter att han korsfästs, kastade de lott om hans dräkt, och de som korsfäste honom delade den mellan sig. Att dessa saker inträffade kan du förvissa dig om i Pontius Pilatus akt.”

Justinus hävdar också att miraklen i samband med Jesus kan bekräftas i detta dokument. Uppgifterna är intressanta, men eftersom det inte finns några kända fragment citerade som bevis för dokumentets existens och de båda källorna som hänvisar till akten är yngre än andra källor, så väger materialet inte lika tungt som andra citerade dokument.

Jesu toledot

Jesu toledot är ett judiskt anti-kristligt dokument som nedtecknades först på 400-talet e.Kr. Dokumentets äkthet är omtvistad, men redogör för den judiska uppfattningen om vad som hände med Jesu kropp efter korsfästelsen.

I dokumentet berättas att lärjungarna planerade att stjäla kroppen ur graven som Josef från Arimatea tillhandahållit. En trädgårdsmästare vid namn Juda uppdagade detta, grävde en ny grav och flyttade kroppen dit. När lärjungarna kom till den första graven, såg de att den var tom, varefter de trodde att Jesus uppstått. De judiska ledarna såg också den tomma graven, men Juda tog dem till sin trädgård, grävde upp kroppen och visade dem. Juda sålde dem kroppen för trettio silvermynt. De judiska prästerna drog sedan Jesu kropp längs Jerusalems gator.

Jesu toledot bekräftar den tidiga judiska uppfattningen om att lärjungarna planerade att stjäla kroppen. I Matt 28:11–15 står att detta rykte vann spridning bland judarna. Teorin om den stulna kroppen bekräftas i andra antika källor.

Övriga källor

Förutom de beskrivna källorna finns också några övriga källor som nämner Jesus eller beskriver urkyrkan. Den romerske ämbetsmannen och historikern Suetonius berättar till exempel år 120 e.Kr. i Divus Claudius om oroligheter bland judarna som skall ha skett i Rom år 49 inspirerade av någon vid namn ”Chrestus” (sic!). Den udda stavningen har föranlett diskussioner om huruvida det verkligen är Kristus som avses i texten eller någon annan.

Den platonske filosofen Kelsos har snappat upp judiska rykten och Jesuskritiska texter från Talmud när han ca 178 e.Kr. i skriften Alethes logos hånar de kristna och anser att deras religion är till för fattiga och okunniga. Men han betvivlar aldrig Jesu existens. Kelsos nämner att Jesu mor hette Maria och att hon försköts av sin trolovade Josef, som var timmerman, sedan hon begått äktenskapsbrott med eller blivit våldtagen av en romersk soldat. Kelsos påstår också att Jesus vistades i Egypten där han lärde sig magi för att sedan återvända och göra anspråk på att vara Gud. Hans text är inte bevarad utan eftervärlden känner till den endast eftersom den citeras i Contra Celsum - Origenes replik till den.

Om kritik

Det skall medges att alla ovannämnda källor inte väger lika tungt. Detta beror bland annat på om de grundar sig på originalmanuskript eller är andrahandskällor. Förstahandskällor som till exempel historikerna Josefus och Tacitus anses av förståeliga skäl höra till de mera vederhäftiga.

Förvisso finns det hyperkritiska forskare som ifrågasätter alla källor som direkt eller indirekt talar om Jesus, men på den grunden kan man tvivla också på många andra historiska personers existens. Som jämförelse kan man nämna att den romerske kejsaren Tiberius, kejsare över hela det väldiga romerska imperiet, inte är omnämnd i fler än tio källor (varav en är Luk 3:1) inom en tidsram av 150 år efter det han levde. Källvärdet hos olika källor behöver diskuteras och utvärderas, men att bara rakt av underkänna ett stort antal källor är inte seriöst. Om en sådan hållning skulle tillämpas generellt bleve all historisk kunskap och forskning omöjlig.

Sammanfattning

De fyra evangelierna i Nya testamentet är de primära källorna som talar om Jesu liv och verksamhet. Men som vi sett finns det beaktansvärt stöd i icke-kristna rapporter som stöder och bekräftar evangelieberättelserna. Dessa förekommer i första hand i romerska och judiska källor från det första århundradet.

I korthet informerar dessa källor oss med säkerhet om att: 1) Jesus var från Israel, 2) han levde ett dygdigt liv, 3) han korsfästes under Pontius Pilatus under kejsar Tiberius regeringsperiod vid påsktiden och ansågs vara ”den judiske kungen”, 4) Hans lärjungar trodde att han uppstått från de döda tre dagar senare, 5) hans fiender medgav att han utförde ovanliga gärningar som de kallade ”trolldom”, 6) hans lilla skara av lärjungar förökades snabbt och spred sig ända till Rom samt 7) hans lärjungar förnekade polyteism, levde moraliska liv och dyrkade Kristus som gudomlig.

Detta bekräftar den syn på Jesus från Nasaret som också ges oss i Nya testamentets evangelier.

Källor:

Barnett, Paul: Is The New Testament Reliable? A Look at the Historical Evidence, 1986.

Erlandsson, Seth: Vem är han? Den verklige Jesus från Nasaret, 2007.

Evans, Craig. A: ”Jesus in Non-Christian Sources” fr. Chilton & Evans (ed.): Studying the Historical Jesus, 1994.

Geisler, Norman L.: Baker Encyclopedia Of Christian Apologetics, 2000.

Green, Joel B.; McKnight, Scot; Marshall, I. Howard (ed.): Dictionary of Jesus and the Gospels, 1992.

Gustavsson, Stefan: ”Har Jesus funnits?” artikel på www.credoakademin.nu, 2006.

Gustavsson, Stefan: Kristen på goda grunder - om sanning i en tid av tvivel, 1997.

Habermas, Gary R.: The Historical Jesus – Ancient Evidence For The Life Of Christ, 1997.

Kronholm, Tryggve: ”Jesus och de kristna i rabbinsk tradition” fr. Judendom och kristendom under de första århundradena, 1986.

McDowell, Josh: The New Evidence That Demands A Verdict, 1999.

Meier, John P.: A Marginal Jew - Rethinking The Historical Jesus, 1991.

Artikeln är en reviderad version av en artikel med samma tema som ingått i Sändebudet nr 9/07