Sorgens-gava-ar-en-vidgad-blick-2Med en ljus grundton av tacksamhet

Boken Sorgens gåva är en vidgad blick är skriven av Patrik Hagman, docent vid Åbo Akademi. Han drabbades av dubbel sorg då hans sexårige son Joel först dog i cancer, och två och ett halvt år senare hans fru Kika i hjärnblödning. I bakgrunden finns också hans pappas död, 16 år före Joels.

Att skriva boken blev ett sätt för Hagman att bearbeta dessa händelser och jag definierar den inte som en tröstebok till människor i sorg, utan som en bok av självbiografisk karaktär.

Jag kan genast säga att jag tycker om den. Bara det att någon tar itu med sorgen på djupet, i stället för att tiga ihjäl den, tycker jag om. Det senare är alltför vanligt i samhället av i dag.

Redan bokens titel tilltalar mig. Sorgens gåva är en vidgad blick. Titeln anger den ljusa grundton av tacksamhet som genomsyrar boken. Sorg behöver inte bara vara tungt och svårt, utan något gott kan följa i dess kölvatten. Sorg kan öppna ögonen för dimensioner i livet som man tidigare inte sett, och det kan berika livet.

Ärlighet

Jag kan inte heller låta bli att fastna för Hagmans ärlighet. Just då man kan tycka att han är kantig och självcentrerad, så säger han precis det. Han blottar mycket av sig själv, och fastän jag aldrig träffat honom får jag en viss bild av hurudan han är som person. Framför allt finns en uppriktig strävan efter att hitta ett fungerande, kristet sätt att leva som fungerar också då livskriser drabbar.

Han är uppvuxen i frikyrkosammanhang i Vasa och gör upp med de delar av frikyrkligheten som han inte tyckt att fungerar: den ytliga framgångsteologin, där sjukdom och död är ett trosmisslyckande. Han riktar också en viss kritik mot luthersk teologi, som han menar att är ett inrutat system som egentligen inte säger så mycket om hur man ska handskas med livet.

Även om jag tycker att han är lite för snabb i sitt avfärdande, kan jag i viss mån hålla med om kritiken. En predikan om rättfärdiggörelsen riskerar att lämna åt lyssnaren själv att brottas med de frågor och händelser livet kommer med. Själv har Hagman funnit störst hjälp hos ökenfäderna och medeltida mystiker.

Berättelserna kommer inte i kronologisk ordning, vilket är varken nödvändigt eller önskvärt, men för att göra det lättare för läsaren att hänga med i tidshoppen skulle kapitelrubriker ha varit till hjälp.

Öppnar upp för samtal

Boken innehåller många guldkorn av vishet och också delar som man kan kalla vittnesbörd. Det starkaste vittnesbördet står Hagmans pappa för. Han fick just före sin död konkret uppleva att hans synd är sonad, att han är frälst av nåd. Ett mycket berörande avsnitt!

I det sammanhanget är Hagmans intellektuella analyser av upplevelsen lite störande, likaså då han analyserar sin frus mående under Joels sjukdomstid, men samtidigt får jag intrycket att det helt enkelt är hans sätt att hantera livet.

Man kunde tro att en bok som handlar om så mycket sorg, skulle vara mörk och dyster. Det är den inte. Hagmans envisa betoning av tacksamheten gör boken ljus och hoppfull. Vår tid behöver den här typen av kristna livsberättelser. Det är svårt att nå nutidens människor med kristna dogmer och sanningar, men personliga, ärliga berättelser som genomsyras av kristen tro kan öppna upp för samtal. Det här är utan tvekan en bok jag kommer att återvända till.

Maria Boström

• Beställ från SLEF-Media via webben ›