Jesus-rider-inÄrans kung på förnedringens väg

Jesus uppfyller profetian och rider in som tronpretendent i Jerusalem, kungens stad (Sak 9:9–10). Folket hyllar honom som sin kung, men det är inte många som vet vad som verkligen väntar.

Jesus ska inte inta någon jordisk tron. Den tron han ska bestiga är Golgata kors. De glada hosiannaropen förbyts om några dagar i högljudda krav på att Herren skall korsfästas. Tronbestigningen blir något utomordentligt annorlunda. Guds tankar är högre än människors.

I den tredje årgångens evangelietext för idag ser vi hur Jesus rensar templet. Texten visar en mäktig bild av Frälsaren. För att driva ut månglarna ur templet behövdes mer än bara en önskan om templets renhet. Herren visar med kraft att templet är helgat åt Gud. Det är invigt till gudstjänst och tillbedjan.

Det här kan väcka tankar om vårt liv. Templet är i Skriften mer än en byggnad. Det är också en bild av de kristna, både som församling och som enskilda. Vi är den helige Andes tempel. (2 Kor 6:16, 1 Kor 6:19) Vi är helgade genom dopet, invigda till att tjäna Gud, till att frambära oss själva i helig tjänst. (Rom 12:1)

Behöver vårt tempel också rensas? När vi ställer den frågan, ska vi inte försöka se felen hos de andra i första hand. Spegeln är ett utmärkt hjälpmedel när vi letar brister.

Den bild som då framträder kan motivera oss att fästa blicken på Jesus. Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron. Hebr 12:2

Läs mer: Joh 12:12–24; Matt 21:12–17

Cay-Håkan Englund,
församlingspräst, Bergö

*

(Sändebudet 4/2006)