När man idag talar om tron på Gud, ställs man förr eller senare inför det tidlösa teodicéproblemet, frågan om Gud och det onda. Hur kan tanken på en god och allsmäktig Gud förenas med allt det onda som sker?

När man ur kristen synvinkel reflekterar över den frågan, måste man å ena sidan hålla fast vid att Gud inte kan framställas som det ondas orsak, å andra sidan hålla fast vid att det goda och det onda inte är två ursprungliga och jämbördiga principer i världsordningen.

En utväg man ofta valt är att säga att Gud kan övervinna det onda och vända det till något gott, vilket förutsätter att han är suverän och i sista hand är den som behåller makten. Sålunda kan kampen mellan gott och ont anses höra till jordelivets villkor men kan samtidigt förenas med tanken på Guds suveränitet.

I klassisk kristen tradition har man också uttryckt saken så att Gud ”tillåter” det onda, även om han med sin vilja överger det. Därvid visar sig Guds suveränitet i att han sätter en gräns för det onda och upphäver eller minskar skadan. Det främsta exemplet på att Gud kan ta det onda i sin tjänst och vände det till något gott är Jesu korsfästelse, som från människors sida var avsett som en förnedrande död men som av Gud vändes till frälsning och försoning.

I allt detta måste det samtidigt medges att det till människans livsvillkor också hör ett gåtfullt lidande, ett oförklarligt ont. I Jobs bok utmynnar svaret på lidandets gåta i Jobs tystnad inför den Allsmäktiges outgrundliga vishet.