Luther-bild-Jakob-Dahlbacka-3Martin Luther föddes år 1483 i Eisleben, som andra son till Hans Luther och hans unga hustru Margarethe. Paret hade flyttat dit från Möhra, Luthersläktens stamort.

Pappa Hans ville söka sin lycka som prospekterare i de kopparrika Mansfeldbergen och slog sig tillfälligt ned i Eisleben, en huvudort i området, där det fanns juridisk och annan sakkunskap till hands. Sådan behövde anlitas av den som tänkte sig en framtid som självständig gruvföretagare.

Den 10 november föddes Martin, liten och klen. Förutsättningarna för att han skulle börja leva var kanske små, varför han borde döpas så fort som möjligt.

Till all lycka bodde familjen endast ett stenkast från Petrikyrkan. Så kom det sig att den lille redan följande dag bars på pappa Hans armar till kyrkan, där han döptes i vapenhuset. Som signifikativt kan ses att den korta kyrkfärden gick över bron ovanför bäcken Böse Sieben ("Onda Sju" se Luk 8:2).

Redan följande år finner vi familjen Luther boende i Mansfeld, inte långt från Mansfeldgrevarnas borg, vars murar högt uppe på klipporna nästan hotande tycktes luta sig över de små korsvirkeshusen nere i dalen.

Dramatiken började tidigt i Martin Luthers liv. Själva tidsandan och miljön där han växte upp bäddade för det: Harz-området med sina branta skogbeklädda berg, gruvor och glödande bergsmanshyttor, tvisterna mellan inmutare, de skattekrävande Mansfeldgrevarna och den florerande vidskepligheten.

Ett påfallande inslag var också kyrkans undervisning om skärseld, helgondyrkan och kravet att hålla barn och tjänstefolk i Herrans tukt och förmaning. Allt sådant påverkade naturligtvis ett fantasifyllt barnasinne och ett känsligt intellekt.

Kanske lillpojken Martins klena fysik skonade honom från den mest hårdhänta behandlingen, men enligt eget vittnesbörd visste han nog tidigt hur en ordentlig risbastu smakade.