Medeltida-skolpojkarDen första läsundervisningen skedde för Martin Luthers del i barnskolan, som låg alldeles nära stadskyrkan i Mansfeld. Gossen var då så liten, att han måste bäras på pappas eller storebrors axlar uppför kullerstensgatan, som sluttade ganska brant upp från familjen Luthers hem mot stadens centrum och kyrkan .

Barnskolan var en direkt förskola till latinskolan, som också administrerades av kyrkan. Hit slussades gossar med gott läshuvud, och säkert också sådana vars föräldrar hade god ekonomi.

Familjen Luther var fattig, men gott läshuvud hade Martin definitivt, och fadern hoppades mycket av honom beträffande framtiden och sin bergsmanshantering.

En bergman behövde enligt honom främst två ting: Den heliga Annas gunst och en jurists stöd för att hävda inmutningar och kontrakt. Sankta Anna, som var bergsmännens skyddshelgon, kunde han beveka genom att fostra sina barn till gudsfruktan och genom att be och ge gåvor till henne och kyrkan. Juristen hoppades han i sinom tid få i den begåvade Martin.

Under de åtta år Martin undervisades i Mansfeld lärde han sig att väl behärska sitt modersmål och därtill grunderna i latin, för att inte tala om kunskap i påvekyrkans lära. Därefter blev det skola i Magdeburg 1497.

Det gemensamma livets brödraskap var en rörelse som hade startat i Nederländerna på 1300-talet, främst på anstiftan av Geert Groote. Det var en andlig lekmannaväckelse som betonade ett personligt gudstjänstliv och socialt engagemang. Denna väckelse skulle befrämjas genom undervisning i skolor som grundats av rörelsen.

En sådan skola fanns 100 år senare i Magdeburg och Martins pappa Hans Luther fann för gott att sända sin fjortonårige son dit som elev. Antingen var det ekonomiska svårigheter som gjorde att sejouren i Magdeburg inskränkte sig till bara ett läsår, eller något annat, men redan följande höst skickades Martin till Eisenach, där han skrevs in i St. Georgsskolan som elev.

Dock har vi anledning att tro att vintern i Magdeburg inte hade gått spårlöst förbi för Martins del. Devotio moderna, "modern gudstjänst", som brödraskapets program också kallades, var i viss mån en reaktion mot kyrkans lära och undervisning som stelnat i sina former.

Brödraskapet utgjorde därmed en förreformatorisk väckelserörelse som kritiserade många oegentligheter inom kyrkan och bland prästerskapet. Den känslige Martin kan knappast ha undgått att ta intryck av detta.

I Eisenach bodde en rätt förmögen borgarfamilj vid namn Cotta. Mor i familjen, fru Ursula, såg och hörde från sitt köksfönster då och då grupper av skolpojkar, djäknar, som gick sjungande från hus till hus och samlade in pengar, främst för sitt eget uppehälle, men kanske också för sin skolas behov. Det var på så sätt fattiga skolpojkar försökte bekosta sin skolgång.

En del av dem, vars föräldrar bodde långt från skolorten och dessutom inte kunde ge regelbundna bidrag, led verklig nöd. Martin Luther hörde troligen till den gruppen.

Men eftersom Martin var begåvad med en klar och vacker sångröst, väckte han åhörarnas uppmärksamhet och kanske också medömkan. Så skedde med fru Cotta, som fäste sig vid den klarsjungande djäknen och gärna ville hjälpa honom på något sätt.

Hon bjöd in honom på mat, försåg honom med hela och rena kläder och hjälpte honom att få tillfälliga engagemang som sångare på andra borgarfamiljers familjetillställningar. Det hela slutade med att Martin Luther upptogs nästan som son i familjen Cotta, och tack vare att detta minskade hans ekonomiska bekymmer, fick han mera tid att ägna sig åt sina studier.