Luther-rosenMan kan svara på frågan på olika sätt. Ibland brukar man svara med att hänvisa till reformationens två huvudprinciper, nämligen materialprincipen och formalprincipen.

Enligt materialprincipen blir människan rättfärdig inför Gud genom tron, och enligt formalprincipen är Skriften allena den högsta normen för lära och liv i den kristna kyrkan och för den enskilda kristna människan.

Ett annat sätt att svara är att hänvisa till de gammalkyrkliga trosbekännelserna – den apostoliska, den nicaenska och den athanasianska – till Augsburgska bekännelsen från 1530, som ju är den lutherska kyrkans ”huvudbekännelse”, eller till Luthers båda katekeser från 1529, där reformatorn undervisar den kristna församlingen i trons huvudstycken.

Ett tredje sätt att svara på frågan vad lutheranerna tror, är att nämna reformationens ”allena” (sola), nämligen Skriften allena (sola scriptura), nåden allena (sola gratia), Kristus allena (solus Christus) och tron allena (sola fide).

De lutherska reformatorerna ville inte föra fram några ”nya läror”, utan de ville gå tillbaka till Bibelns rena och klara budskap. Därför heter det till exempel i slutet av Augsburgska bekännelsen:

Detta är i huvudsak sammanfattningen av vår lära, varav framgår, att den icke innehåller något som står i strid med den heliga Skrift eller den allmänneliga kyrkan eller den romerska kyrkan, så långt denna är känd genom de gamla författarna …

Man ville alltså inte skapa något nytt – ännu mindre bilda någon ny kyrka – utan endast reformera, i betydelsen återgå till kyrkans ursprungliga lära.

Dogmer och lärosatser uppfattas ibland av somliga som döda teorier utan liv och värme. Vem har inte hört påståendet: ”Det är inte läran som är det viktigaste, utan livet!” Naturligtvis kan det bli ett glapp mellan läran och livet. Då har det gått snett, och då behöver saken påtalas och rättas till.

Men för de lutherska reformatorerna handlade det ingalunda om några torra teorier, när de formulerade sina huvudprinciper. I stället var det livet som bröt fram i all sin kraft, så att den mäktiga romerska kyrkan skakade i sina grundvalar.

Det var de gamla, men ständigt nya grundsanningarna i Bibeln som på nytt visade sig kunna skapa nytt liv i kyrkan. Evangeliet visade sig vara Guds kraft till frälsning för var och en som tror.

Med tanke på detta har generalsekreterare Anfin Skaaheim från Norge sagt:De många döda och stela lutherska kyrkorna i världen är inte ett resultat av att de har betonat de lutherska huvudpunkterna. Tvärtom. Dessa kyrkor bär vittnesbörd om att de har svikit det reformatoriska arvet.” (Credo 7/1980 s. 6)