Blom-Bengt-10.10.23-GoranS-3Bengt Blom, pensionär, Korsholm
E-post:  Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Under krigsvintern 1939–40 vistades vår familj – pappa hade dött året innan – hos morfar och mormor. De var varmt troende och på kvällarna föll de på knä vid sängen och bad för sin son och svärson, som var vid fronten, och naturligtvis också för vårt land och folk.

Det var en ovanligt kall vinter, ofta var det –25 °C. Ibland hörde vi dånet, när Vasa bombades. Tidningen som kom varje dag hade många dödsannonser på första sidan, och prästerna hade den tunga plikten att framföra dödsbuden till många hem. Men vårt hem skonades!

Morfars och mormors böner blev såtillvida hörda, att sonen kom hem helskinnad, men svärsonen blev invalidiserad efter att en granatskärva hade gått genom bröstkorgen med efterföljande operationer som följd. De gamla makarna sjöng ofta sången Tänk, vilken rikedom och tröst (Sionsharpan nr 527), och därför associerar jag den sången med krigsvintern.

Sångens text är skriven av den begåvade prästen Kleofas Nordlund (1849–1883). Enligt predikant Walter Fredrikssons forskning i boken Lova, Sion, Herren Gud var Nordlund god vän med Fredrik Gabriel Hedberg, den evangeliska rörelsens upphovsman. Nordlund fungerade också som den nygrundade Evangeliföreningens första sekreterare från år 1873. Tyvärr blev Nordlunds levnadsbana alltför kort. Han avled i en lungsjukdom vid 34 års ålder.

Sångens melodi är av en okänd tonsättare, men den är lätt att sjunga, positiv och glad.

Sångens först vers påminner om att tron ger oss frid och ett orubbligt hopp, det höjer blicken uppåt till Gud och till det liv och den salighet som finns hos Honom.

Den andra versen andas tacksamhet över att också jag fått denna lott. Jag fortsätter att sjunga om det himmelska hemmet dit jag är på väg. Samtidigt genomskådar jag ”gunsten och flärden” som vår värld är så full av och som gör att jag vantrivs i omgivningen.

Den tredje versen påminner om längtan till himlen, där jag skall vara fri från världens larm. En tankeväckande påminnelse för oss äldre, som snart skall vara där!

Den fjärde versen är speciellt meningsfull för mig. Då jag för några år sedan fick en hörselskada, förlorade jag också gehöret. Jag har sjungit och spelat olika instrument i över 60 år och tror att jag hade relativt gott gehör, men så är det inte längre. Jag kan helt enkelt inte hålla tonen mera. Men då jag är hemma hos Herren, hoppas jag att tonen ”skall klinga osägligt klar i fridens paradis”!

     1.  Tänk, vilken rikedom och tröst
     att tro på Jesus Krist!
     Det skänker frid i ängsligt bröst,
     beträngt av synd och brist.
     Till Gud det höjer blicken opp
     och skänker ett orubbligt hopp
     om evigt liv och salighet
     hos Gud i evighet.

     2.  Då även jag fått denna lott,
     jag sjunger hjärtligt nöjd
     om ett oändligt himmelskt gott,
     om evig ro och fröjd.
     Jag har försvar mot synd och död
     och trotsar jordens kval och nöd,
     föraktar helt dess gunst och flärd,
     som är mig intet värd.

     3.  I tron jag gläder mig ren här
     åt himlens salighet
     och längtar att snart vara där
     hos Gud i evighet.
     Där är jag fri från världens larm
     och vilar tryggt vid Jesu barm
     och lyser av hans klarhet klar
     som solen underbar.

     4.  Min harpa, som han strängat har
     och stämt till sitt namns pris,
     då klinga skall osägligt klar
     i fridens paradis.
     Halleluja jag sjunger där
     med hela himlens segerhär
     och glömmer jämmerdalens strid
     i himlens ljuva frid!

                                     (Sionsharpan nr 527)

*

(Sändebudet 4/2013)