Jesu missionsbefallning var startskottet för det världsvida missionsuppdraget att göra alla folk till Jesu lärjungar. I Apostlagärningarna berättas om den första tidens missionshändelser. Den plats där lärjungarna för första gången kallades kristna var Antiokia. I Gaza döptes en judisk proselyt på väg hem till Etiopien av Filippus. Paulus, Petrus och många andra kristna, både då och senare, förde ut evangeliet till hela världen med början i Jerusalem.

Det kristna budskapet spreds till Grekland och Mindre Asien, till en början genom aposteln Paulus missionsresor. Vidare spreds evangeliet till Afrika och Europa. Församlingar och kyrkor föddes, missionärer sändes ut i våg efter våg.

Evangeliet spreds också genom de förföljelser som de kristna mötte i Romarriket under det andra århundradet. Från kejsarmaktens sida sågs de kristna som ett växande hot, emedan de inte kunde förena sig med dyrkandet av kejsaren som gud. Under 200-talet accelererade dessa förföljelser och spreds från Rom till resten av riket. Den värsta förföljelsen ägde rum under kejsar Diocletianus tid i slutet av 200-talet. Trots svår förföljelse växte antalet kristna stadigt.

År 385 blev kristendomen en officiellt erkänd religion i Romarriket. Vid denna tid delades Romarriket i en östromersk och en västromersk del.

Bibeln
Kyrkofadern Hieronymus färdigställde år 405 sin översättning av Gamla testamentet och sin revision av Nya testamentet till latin, Vulgata. År 1455 tryckte Gutenberg den allra första Bibeln, den latinska Vulgata. Uppfinnandet av boktryckarkonsten gjorde det möjligt för många fler att läsa Bibeln, något som senare också påverkade reformationens utbredning.

Under 1800-talet översattes Bibeln till många språk. På 1900-talet bildades i sin tur många bibelsällskap. Cameron Townsend och Donald McGavran såg ett särskilt behov av att översätta Bibeln till isolerade folkgrupper och bildade år 1934 Wycliffe Bible Translators. Cameron Townsend startade Summer Institute of Linguistics som tillsammans med Wycliffe Bible Translators sedan dess har som målsättning att föra ut Bibeln till varje språkgrupp i världen.

Kloster och katolsk mission
Under 400-talet utvecklades klosterlivet som en motvikt till den etablerade kyrkan. Från och med senantiken spelade klostren en viktig roll i spridandet av det kristna kärleksbudskapet i Centralasien och norra Europa. Jordanus Katalani nådde som den första katolska missionären till Indien år 1321.

Kristoffer Kolumbus avseglade år 1492 västerut över Atlanten och nådde i stället för Asien den amerikanska kontinenten. I spåren av upptäcktsfärderna på 1500-talet öppnades nya missionsfält.

Detta var den katolska missionens glansperiod. Katolicismen sprids via spansk och portugisisk kolonisation till Latinamerika, Afrika och Indien. De spanska och portugisiska erövrarna åtföljdes främst av jesuitiska missionärer.

Katolska missionärer verkade under 1500-talet i Syd- och Mellanamerika, från år 1540 i Indien och senare i Kina, men också längre österut. I mitten av 1500-talet missionerade katoliken, jesuiten, Frances Xavier på bland annat Moluckerna och i Japan. Vid denna tid upprättade jesuiter också en missionsstation i Angola, och augustinska missionärer nådde Filippinerna.

Under slutet av 1600-talet och på 1700-talet fördes evangeliet med augustinermunkar, franciskaner, dominikaner och jesuiter till Amerika, Asien, Fjärran Östern och Oceanien.

Kristendomens utbredning
Under 500-talet spriddes kristendomen också i hela Mellanöstern. Att regenter anslöt sig till den kristna tron hade sin inverkan på kristendomens spridning, även om tvångskristnande av undersåtarna också tillämpades. I Europa ökade den romersk-katolska kyrkans inflytande i början av 500-talet i och med att frankernas kung Klodvig anslöt sig till kristendomen.

Nordbornas första kontakt med kristendomen torde ha varit i samband med vikingarnas expeditioner på 700-talet. Vikingarna kom själva i kontakt med den nya läran och förde också kristna med sig till Norden som trälar. Något tidigare, år 635, nådde nestorianska munkar Kina i missionssyfte. På 800-talet nådde det kristna missionsarbetet ut i Europa, till Balkan och till det ryska riket.

På 900-talet var så hela Europa kristnat. Detsamma gällde om Skandinavien på 1100-talet. Samtidigt genomfördes många korståg både i och utanför Europa i syfte att bekämpa alla oliktänkare. I slutet av 1200-talet missionerade Ramon Llull bland muslimer i Nordafrika.

Missionärer var också verksamma i Afrika och bland indianstammar under 1600- och 1700-talen. I Nordamerika verkade de första europeiska missionärerna bland indanerna från mitten av 1600-talet. En av dem, John Eliot, som var puritansk missionär, har kallats ”indianernas apostel”.

I slutet av 1700-talet inledde missionären och baptistpredikanten William Carey en missionsrörelse som sedan inspirerade många andra till missionsinsatser. En av de mera kända rörelserna, China Inland Mission, grundades år 1865 av Hudson Taylor i England.

År 1788 landsteg Richard Johnson på Australiens östkust. Han såg som sin uppgift att omvända fångarna i den nygrundade straffkolonin där, och också nå ursprungsbefolkningen med kristendom. Den första missionären på Nya Zealand var Samel Marsden som från 1814 verkade på ön. Han fick vänta i nästan 20 år på den första omvändelsen bland māorierna.

Förföljelse och hinder
Förföljelse av kristna har varit ett återkommande inslag i historien sedan vår tideräknings början. Förföljelserna inleddes redan under första århundradet under kejsar Neros tid. Under 1200-talet förföljdes troende kristna i Europa av den romersk-katolska kyrkans domstol, eftersom dessa kristna beskyllde den institutionaliserade romersk-katolska kyrkan för att vara korrumperad.

Det kristna Konstantinopel intogs år 1453 av turkar som förvandlade staden till osmansk huvudstad med namnet Istanbul, och samtidigt gjorde helgedomen Hagia Sofia till muslimsk moské. Under 1500-talet hejdades kristendomens utbredning på grund av islams expansion i Nubien, Kina och Persien.

Efter reformationen försvagades kristendomens spridning på grund av stridigheterna mellan katoliker och protestanter.

I slutet av 1500-talet tvingades alla utlänningar att lämna Japan, och många kristna där blev avrättade. Förföljelsen i Japan upprepades och intensifierades under 1600-talet. Först år 1899 tilläts kristendomen officiellt i Japan. År 1941 bildades United Church of Christ som det enda officiellt erkända kristna samfundet i Japan.

I slutet av 1800-talet stötte missionsarbetet i Kina på allt större motstånd. Det så kallade boxarupproret inföll år 1898. Medlemmar av proteströrelsen Yihequan protesterade då mot det västerländska inflytandet i Kina, och mördade ett stort antal kristna och utlänningar. År 1950, efter den kommunistiska revolutionen, tvingades alla missionärer, cirka 8000, att lämna Kina. Kina har gradvis öppnat sig från och med 1980-talet.

Under det första världskriget tvingades många tyska missionärer att lämna sitt uppdrag i samband med att Tyskland förlorade sina landvinningar. År 1936 måste till exempel alla missionärer lämna Etiopien. När dessa år 1943 fick tillåtelse att återvända fann de att antalet kristna i Etiopien hade vuxit. Också 1930-talets ekonomiska depression lade sordin på många missionsaktiviteter.

År 1917 infördes kommunism i Ryssland. All religion förtrycktes. Förföljelse av de kristna ägde rum, många avrättades eller tvingades hemifrån. Till följd av att kristna skringrades runtomkring i det väldiga riket, spreds emellertid också med dem den kristna tron. Den ateistiska ideologin spred sig också utanför Ryssland och kristna förföljdes och dödades i Asien, Europa och Latinamerika, i synnerhet från 1940-talet och framåt.

Protestantisk mission
Reformationen såg visserligen missionsuppdraget som centralt, men på grund av slitningarna mellan den katolska och protestantiska kyrkan sändes inga protestantiska missionärer ut under 1500-talet. Dessutom var kristen mission inte möjlig i muslimska områden.

Protestantisk mission i större skala kom igång under 1700-talet. Den fick sin början genom att den danska Halle-missionen kom till Indien år 1706. Från år 1732 började det herrnhutiska brödrasällskapet att sända ut missionärer.

1800-talet var det protestantiska missionsarbetets århundrade. Under mitten och slutet av 1800-talet bildades många protestantiska missionssällskap. Ett stigande antal missionärer sändes ut till onådda folk. Kristna engagerade sig inte bara i evangelisation utan också i humnitära och sämhälleliga frågor, till exempel i nykterhet och mot slaveri. I Finland grundades Finska missionssällskapet år 1859.

Norden
Till Finland fördes de första kristna impulserna troligen på 800-talet via handelsresande. Under 1100-talet etablerade sig den romersk-katolska kyrkan i hela Skandinavien.

Finland nåddes från väster av den västliga kristna traditionen genom biskop Henrik på 1100-talet. Men också den östra kristna traditionen nådde Finland. Det skedde genom missionsinsatser via Karelen. Finland blev ett gränsland där de två grenarna av kristendomen, den ortodoxa i öster och den katolska i väster, möttes.

År 1519 återvände Olaus Petri till det katolska Skandinavien efter slutförda studier för Martin Luther i Wittenberg. På samma sätt blev Mikael Agricola den som efter studier i Wittenberg förde reformationen till Finland. Olaus Petri och Mikael Agricola började i sina hemländer förkunna budskapet om ”frälsning av nåd allena” genom Jesus Kristus.

Några år senare utnämndes Olaus Petri av kung Gustav Vasa till präst i Stockholms domkyrka, där han tilläts predika den lutherska läran. År 1527 blev Sverige officiellt evangelisk-lutherskt och reformatorerna tilläts förkunna fritt. Senare svenska regenter vacklade dock mellan den katolska och protestantiska tron.

Finland
Mikael Agricola lade grunderna för det finska skriftspråket. Han utgav år 1542 en abc-bok. År 1548 hade han översatt Nya Testamentet till finska. År 1642 utkom hela Bibeln på finska. På svenska hade den utkommit år 1541.

Under 1700-talet utbredde sig en fromhetsrörelse i Tyskland som också österifrån via Ryssland nådde Finland. Pietismen betonade den personliga tron framom enhetskyrkans kollektiva tro. Även om impulserna kom utifrån fann de god jordmån i Finland där lekmän ställde sig i ledet för folkväckelser.

Finland i mitten av 1800-talet
De finländska väckelserörelserna har haft en stor inverkan på det religiösa livet i Finland. Med finländska väckelserörelser avser man vanligen de fyra rörelser som uppstod i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet, bedjarrörelsen, den pietistiska väckelsen, den evangeliska väckelsen och laestadianismen.

Ur den pietistiska folkväckelsen bröt sig en grupp lös, en rörelse som betonade Guds nåd, och som ansåg att pietismen lade för stor vikt vid ånger och bättring. Denna väckelse var den evangeliska rörelsen. Dess upphovsman var prästen Fredrik Gabriel Hedberg. Evangeliföreningen grundades år 1873 och inledde sitt första missionsarbete, i Japan, år 1900.

Missionsällskap och inflytelserika missionsinsatser
Med början på 1700-talet grundades Bibel- och missionssällskap i England, Tyskland, Norden och i USA. De verkade i Afrika, Indien och Kina. Missionsarbetet i Kina kunde nu återupptas efter tider av svåra förföljelser. Den brittiske missionären Hudson Taylor anlände år 1854 till Kina där han ledde China Inland Mission. Hans arbete fick stort genomslag genom att många missionärer inspirerades till insatser av honom. Men många missionärer som, inspirerade av Taylor, sökte sig till otillgängliga trakter, dog av tropiska sjukdomar efter en kort tid på fältet.

En annan inflytelserik förkunnare, Charles Haddon Spurgeon, började vid denna tid verka i London. Charles Spurgeon använde sig av Boken utan ord i missionsarbetet i Kina. En bok som med enbart färger förklarade evangeliet.

I Afrika spriddes den kristna tron från och med år 1820 söderifrån mot kontinentens inre. Missionären David Livingstone verkade under trettio års tid i Afrika kring mitten av 1800-talet. Före honom verkade Robert Moffat i södra Afrika. Hans dotter gifte sig med David Livingstone.

Från slutet av 1840-talet spreds den kristna missionen inåt kontinenten från Afrikas östkust. Den tyska missionären Ludwig Krapf började från år 1844 arbeta i Mombasa på den östrafrikanska kusten. Fyra år senare anlände han tillsammans med den tyske missionären Johannes Rebmann till Kilimanjaro, längre in i kontinenten.

Missionskonferens och tekniska hjälpmedel
Under 1900-talet sändes missionärer ut till så gott som alla delar av världen. Bibeln blev tillänglig på alltfler språk.

År 1910 hölls en missionskonferens i Edinburgh. Konferensen underströk behovet av bibelöversättning, nödvändigheten av understöd och vikten av sändande kyrkor samt betydelsen av att utbilda lokalt ledarskap i missionsländerna. World Mission Conference i Edinburgh blev startpunkten för den moderna ekumeniska rörelsen.

Utmärkande för det tjugonde århundradets missionsarbete är att dess riktning, som tidigare gick från norr till söder, numera också går i motsatt riktning. Kyrkorna i Asien och Afrika sänder ut egna missionärer både i närområdena och till andra länder, också till Europa.

Alltfler tekniska uppfinningar har satts i evangeliets tjänst. Idag flyger missionärer i stället för att vandra eller åka båt. Radion har fått sällskap av satellit-tv, medan tidskrifter har ersätts av webbplatser och sociala medier. Till dess att Jesus kommer tillbaka är vi satta att med alla medel förkunna evangeliet för alla som ännu inte har hört det!