Jern-Brita-10.07.05bMissionsbladet Salamu nr 1 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Evangelisten Lukas berättar i sitt evangelium om då Jesus kom till Nasaret och på sabbaten sökte upp synagogan (Luk 4:16–30). Det som hände där var något närmast chockerande.

Jesus fick profeten Jesajas bokrulle i sin hand, öppnade den och läste skriftstället där det stod: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

När Jesus sedan fick tillfälle att kommentera texten, tog han sådana ord i sin mun som gjorde att alla häpnade. Jesus gjorde anspråk på att vara just den som profeten Jesaja hade skrivit om i textstället, nämligen den utlovade, väntade Messias.

Jesus förkunnade att han själv var uppfyllelsen av den profetia som han just hade läst. Detta var något oerhört, ett sådant anspråk kunde inte passera obemärkt.

Jesu uttalande väckte först nyfikenhet och beundran, men mycket snart också hårt motstånd. Fyllda av hat reste sig besökarna i synagogan, drev Jesus ut ur stan och gjorde sig beredda att kasta honom utför branten.

Det står att Jesus gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

Också i dagens värld möter evangeliet om Jesus Kristus olika reaktioner, allt från ödmjuk tacksamhet till djupaste avsky och hat.

Också idag chockerar evangeliet. Att det finns någon som vågar påstå att han är den enda vägen till Gud är minsann inte rumsrent. Att hävda att ingen kommer till Fadern utom genom Jesus, är ett synnerligen obekvämt påstående för dagens människor.

Precis som i Nasaret finns det också idag aktiva krafter som driver Jesu efterföljare till återvändsgränder, där de tystar deras munnar eller släcker deras liv.

Men precis som i Nasaret går evangeliet om Jesus också idag rakt igenom alla folkhopar, forcerar allt slag av motstånd och spränger alla hinder. Det fortsätter sin bana genom världen, når nya öron och landar i nya hjärtan. Inget kan hejda det. Inte ens döden.

Evangeliet väcker inte bara motstånd. Det tas också emot i öppnade hjärtan. Det för folk från mörker till ljus, från ondskans makt till Gud.

Med Jesu död och uppståndelse som grund går evangeliet segrande framåt, precis som i gången tid. Jesus har en gång för alla besegrat den onde, vunnit slaget om mänskligheten och getts all makt i himlen och på jorden.

Evangeliets följeslagare här i världen är inte de lyckade eller de lysande. I följet går de i anden fattiga, de i synden fångna, de som var blinda och förtryckta, men som genom Jesus hört ett glädjebud, befriats från syndens slaveri och fått sina ögon öppnade för ett nådens år från Herren.

De är en hop svaga, bräckliga syndare, som tvättat sina kläder rena i Lammets blod. De förs fram på den väg som är Vägen, Sanningen och Livet. De leds av sin Herre och har sin glädje i sanningen.

Det är berörande att höra deras lovsång, den lovsång till Kristus som stiger ur brustna hjärtan. De vittnar om sin Mästare, sin Räddare, sin Kung. Längs vägen möter de spott och spe, precis som sin Herre. Men ledda av Honom går de rakt igenom de haglande glåporden. De vandrar vidare mot målet.

Och en dag är de framme. De får gå in i sin Herres glädje.

Till denna glädje är vi alla kallade. Till denna glädje får vi alla komma, tack vare det som Jesus gjort för oss. Låt oss därför slå följe med Jesus – medan det ännu heter idag!