Jern-Brita-10.07.05bMissionsbladet Salamu nr 2 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare, Vasa

Kung Josia föddes ca 640 år före Kristus. Hans far, kung Amon, blev mördad. Därför blev Josia kung då han var bara åtta år. Josia var kung i Juda vid en tid då Herrens tempel låg förfallet. När Josia var 26 år gav han befallning om att templet skulle repareras.

I samband med reparationerna i templet gjorde översteprästen Hilkia ett fynd. Han hittade en gammal bokrulle. Den visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett folket genom Mose. Redan samma dag förde kungens sekreterare bokrullen till kungen och läste högt ur den för honom. Reaktionen hos kungen var stark.

När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han i förtvivlan sönder sina kläder. Josia insåg att folket hade övergett Herren, sin Gud. Kungen insåg att Herrens vrede var stor, eftersom fäderna inte gjort det som var föreskrivet i boken.

Josia slöt sedan inför Herren det förbundet att folket skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud och göra efter det förbundets ord som var skrivna i den nyfunna boken. Kungen uppmanade alla i Israel att tjäna Herren. Under resten av kung Josias liv fortsatte folket att följa Herren, sina förfäders Gud.

Så gick det alltså till, när den gamla dammiga bokrullen i templet fick taltur och fick leda Josia och hans folk tillbaka till Herren.

Josia var en man som var både mjuk och hård. Han visade ödmjukhet inför Guds ord, men också en obetvinglig målmedvetenhet när det gällde att stå upp för det som han upplevde vara rätt.

Berättelsen om Josia och bokrullen visar att gamla sanningar kan träda fram och lysa upp nya generationer. Samma sak har hänt upprepade gånger sedan dess.

För femhundra år sedan upptäckte reformatorn Martin Luther något som alltid stått skrivet i Paulus brev till romarna, men som denna gång gav honom evangeliets ljus. Luther såg i bibeltexten att han som syndare, alldeles utan egna åtgärder, fick tro det som evangeliet vittnade om för honom, nämligen en i Kristus redan fullbordad försoning och rättfärdighet.

Trots alla protester från sitt eget förnuft, från otro, lag och djävul, fick Luther ta till sig den nåd som han erbjöds i Bibelns ord. Det blev början till den protestantiska reformationen.

Drygt trehundra år senare hittade prästen Fredrik Gabriel Hedberg i Pojo kyrkoarkiv en kyrkopostilla skriven av Luther. När Hedberg läste i postillan, började han ana sig till en helt annan salighetsväg än den som andra människor och andras skrifter dittills hade visat honom på.

I Luthers kyrkopostilla såg Hedberg överallt en annorlunda lära än den som han ditintills hade mött. I Luthers bok läste Hedberg nämligen att syndaren finner nåd, rättfärdighet och salighet bara endast genom tron på evangeliets vittnesbörd om Kristus. Det blev början till den evangeliska väckelsen i Finland.

De fynd som Josia, Luther och Hedberg gjorde ledde till att förhållandet till Gud ändrades hos hela folk. Berättelserna visar vad som händer när man lyssnar till Guds ord. Då ser man både sig själv och Gud i ett nytt ljus. Man ser Guds krav men också sin egen otillräcklighet. Man blir varse sin synd. Detta har hänt gång på gång, inte bara i enskilda människors liv, utan hos hela folk när väckelser dragit fram.

Gud arbetar med oss genom sin helige Ande. Vi känner syndanöd och börjar oroa oss för livets slutdestination. Det bästa är ändå att Gud inte stannar vid detta, han visar oss i stället på en ny väg. Genom Guds ord får vi se oss frälsta i Jesu blod och se oss i honom vara dugliga för den himmelska evigheten.

Oberoende av hur det känns inuti oss eller hur det ser ut runtomkring oss, får vi ty oss till Jesus, vår Frälsare. Vi är medvetna om vår synd och undrar om Gud verkligen kan ta emot oss som gång på gång gör honom ledsen. Men samtidigt får vi förtrösta på Kristus – lita på att han älskar oss trots vår synd och brist.

När vi tar del av berättelserna om Josia, Luther och Hedberg och jämför dem med vår egen tid ser vi likheter. Vi börjar ana att vi själva är i det läget där såväl Guds lagbok som Guds ord i övrigt, tillika med Luthers skrifter, till stor del ligger bortglömda och oanvända, gömda under gångna seklers damm.

Därför får vi be om att dessa skriftliga källor, som lett till många generationers gudfruktighet, också skulle upptäckas av oss och få gripa tag i oss. Som enskilda, som folk och som mänsklighet behöver vi alltjämt både Guds sannings måttstock och hans ljuvliga evangelium.

Ännu finns dessa klenoder tillgängliga i våra bygder. Gud är alltjämt densamme, Guds nåd står ännu kvar och ännu finns det en nådatid. Tänk om vårt land och folk skulle ta allt detta till sig – vad skulle då kunna hända!