Jern-Brita-10.07.05bMissionsbladet Salamu nr 3 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare, Vasa

I Guds rike är det mesta tvärtom. När vi i Guds rike komparerar ordet svag, slutar det med styrka i stället för svaghet. När vi är som svagast är vi som starkast. Inte i oss själva, men i Herren.

Då David skulle strida mot jätten Goliat, ville kung Saul att David skulle klä på sig Sauls kläder och rustning. David fick på sig en hjälm av koppar och ett pansar. Därefter band David Sauls svärd utanpå kläderna. Sedan försökte han röra sig.

Efter att ha provat på att gå i Sauls rustning sade David: Jag kan inte gå med det här, för jag är inte van vid det.

I stället tog David sin egen stav och valde ut fem släta stenar ur bäcken. Stenarna lade han i sin  herdeväska. Med sin slunga i handen gick David mot filistén Goliat.

I David såg Goliat en liten pojkvasker, rödkindad och vacker.

Goliat stred i full rustning. Han föregicks av sköldbärare och nedkallade förbannelser över David. Goliat var stor både på jorden och i orden: Kom hit till mig, så skall jag ge ditt kött åt himlens fåglar och markens djur.

David sprang snabbt fram till Goliat, slungade iväg en sten som träffade Goliat i pannan och fick honom att handlöst falla ner med pannan mot marken. Efter detta högg David ännu med svärdet huvudet av Goliat.

Vi ser här att en liten David vann över en stor Goliat. Att Goliat var stor och dessutom välskyddad beskrivs detaljerat i Bibeln. Detta styrks också av det faktum att ingen under fyrtio dagar hade vågat sig fram för att ens försöka slåss mot Goliat.

David var liten. Bibeln säger att han ”var bara en pojke”. Han var inte liten bara i jämförelse med Goliat, han var också ung, en ung gosse.

Fastän David var ung hade han ändå en hel del styrkor. Bibeln berättar att han var skicklig på att spela harpa, han var djärv och duktig på att strida. Dessutom var han en begåvad talare, hade vackra ögon och såg bra ut.

David verkar att ha varit en sådan ung man som man också i våra dagar hade beundrat. Om vi hade beskrivit David med våra dagars termer hade vi sagt att han var ung och snygg, smart och stark, hade ett vinnande sätt och klarade av stor psykisk press.

Men i striden mot Goliat var det ändå inte dessa styrkor som avgjorde. David vann över Goliat därför att han gick på uppdrag av en som var ännu starkare, ja starkast. En av kung Sauls tjänare vid hovet hade sett och också berättat för kung Saul att HERREN var med David. Vid striden mot Goliat visade det sig att detta var sant.

Då David gick mot Goliat för att strida sade David: Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn.

När David stod mitt emot Goliat såg han hur stor Goliat var. Han såg Goliats hjälm, Goliats pansar och Goliats svärd. Men framförallt såg David Herren Gud. David såg Guds styrka, Guds beskydd och Guds handlingskraft. I denna styrka segrade David. David var visserligen själv stark, men han segrade i Herrens starkhet.

När vi kastas in i strider mot ondska och mörker, ska vi inte möta dem på egen hand. Vi ska gå i Herren Guds namn. Med hans beskydd, med hans styrka och med hans vapen vinner vi seger.

Också när vi inte vet hur vi ska våga eller orka tro på Gud, får vi förtrösta på honom. När vi känner oss som mest svaga och inte längre har något att förlora, då framträder Guds styrka som allra tydligast. Just då är vi som starkast därför att Herren är vår styrka.

David blev småningom kung. Då trädde en av hans svagheter fram. Han var svag för Batseba, en skönhet gift med en soldat i kungens armé. David tog Batseba som sin älskarinna samtidigt som han  såg till att hennes man Uria dödades i strid.

David var mänskligt stark men också mänskligt svag. Tack vare ett besök av Herrens profet fick David sedan sina ögon öppnade för vidden av sitt tilltag.

Vi kan tycka att David hade gjort fel mot många andra än mot Gud. Han hade felat mot sin egen hustru, mot soldaten Uria och mot Batseba. Ändå säger David till Gud: Mot dig, just mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon. (Psalt 51)

Fastän David hade felat mot många mänskor, insåg han i ljuset av Guds ord att han ytterst sett hade syndat inför Herren. I sin svaghet hämtade David hjälp hos Herren. David bekände sin synd. Då fick han höra evangeliet: Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö.

I vår syndanöd får också vi vända oss till Herren. Ja, det är bara hos Herren som hjälpen finns. Jesu död och uppståndelse räcker och håller för att både förlåta och upprätta oss.

Likt David är också vi ömsom starka, ömsom svaga, men i alla situationer får vi hämta hjälpen hos Herren Jesus. Hos honom finns styrkan, syndernas förlåtelse och därmed livet och saligheten.

(Läs om David i 1 Sam 16 och 17, samt 2 Sam 11 och 12.)