Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 12 / 2012, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

”Factum est”, med de orden börjar julevangeliet i Lukas andra kapitel enligt den latinska översättningen. Uttrycket förekommer också på andra ställen i berättelsen om Jesu födelse i Betlehem.

Sanningsfrågan

Man behöver inte kunna latin för att förstå vad de här orden betyder. De utrycker ett faktum. Något har hänt i verkligheten: ”Och det hände vid den tiden…” Gud har stigit ner till vår jord vid en bestämd tidpunkt och på en geografisk plats.

Därför är sanningsfrågan viktig för oss kristna. Vem som helst hör att det låter konstigt om någon säger: ”Det här har inte hänt, men tro nu på det i alla fall!” Evangeliet skildrar nämligen sådant som har hänt i tid och rum utanför oss och oberoende av oss.

Lukas var noga med att forska i historiska detaljer innan han skrev sitt evangelium. Paulus säger att vår tro är ett bedrägeri om Kristus inte har uppstått och Petrus påstår att det inte var några myter som apostlarna följde när de förkunnade Kristus. De hade nämligen sett och hört honom själv.

I kristen tro ingår både försanthållandet och förtröstan. Tron har nämligen ett bestämt innehåll. Gud finns utanför oss och han har handlat i tid och rum. Ändå är tron mera än ett accepterande av historiska fakta. Tron är framför allt förtröstan: ”Jag tror att Jesus Kristus är min Herre”, skriver Luther i Lilla katekesen.

Historia och tro

Det finns ett nära samband mellan historia och tro. Under den så kallade upplysningstiden på 1700-talet började man ifrågasätta trons objektiva grunder: Bibelns historicitet och de kristna lärorna om Kristus och försoningen. I upplysningstidens kölvatten uppstod sedan den historisk-kritiska bibelforskningen med vars hjälp man betraktade Bibeln som vilken annan bok som helst, med fel och brister.

Den kanske mest kända representanten för den moderna bibelforskningen var Rudolf Bultmann, som ansåg att många av de bibliska berättelserna inte framställer historiska fakta, utan handlar om en annan verklighet, som gäller människans existens, alltså utsagor om vår livsinställning eller livstolkning. Enligt Bultmann kan det finnas en meningsfull innebörd i texterna, också fastän de inte är historiskt tillförlitliga.

Även inom den tyska idealismen på 1800-talet, vars mest kända representanter är Immanuel Kant och Friedrich Schleiermacher, intresserade man sig för människans kunskap och upplevelser oberoende av Guds verklighet utanför människan.

I sin bok Tro och verklighet (2007) karaktäriserar Bengt Hägglund idealismens ideologi så här: ”Det enda vi har kunskap om är våra egna mentala upplevelser, som finns i vårt medvetande. Vår kunskap kommer alltså inte från någon materiell yttervärld, som skulle existera utanför och oberoende av vårt medvetande, utan skapas av detta medvetande.”

De här tankarna går igen även i våra dagar. Subjektet – människan med sin kunskap och sina upplevelser – blir viktigare än Guds verklighet utanför henne. I sin senaste bok Du är mer än du anar påstår Tommy Hellsten: ”Söker du Gud utanför dig, blir du religiös. Söker du Gud inom dig, blir du andlig.”

Gud kommer utifrån och når in

Visst bor Gud i en kristen människas hjärta. Men han finns inte där från början, utan tar sin boning i oss när vi lyssnar till det kristna budskapet och tar emot det i tro. Andlighet i kristen mening kommer därför alltid utifrån, genom Guds uppenbarelse i Skriften.

Bengt Hägglund skriver tänkvärt om förhållandet mellan trons föremål och tron: ”Den kristna tron förutsätter ett försanthållande av Skriftens ord och bygger på detta ord som sin grund och förutsättning. Det i sin tur förutsätter en realistisk kunskapsuppfattning … att trosutsagorna inte bara utsäger något om våra föreställningar utan också refererar till en objektiv, av oss oberoende verklighet.”

I slutet av sitt evangelium beskriver aposteln Johannes förhållandet mellan trons objektiva verklighet utanför oss, och den personliga tron inom oss: ”Men dessa har blivit nedskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” (Joh 20:30–31)

Vår tro skapar alltså inte Guds verklighet, utan det är precis tvärtom. Det är Guds verklighet uppenbarad i hans ord och löften som föder tro i våra hjärtan.

Factum est! Låt oss därför fira julhögtid med Jesus Kristus i centrum och i tro på julens budskap. Han som en gång föddes i Betlehems krubba vill komma också till oss i signad juletid och födas i våra hjärtan.