Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 8 / 2012, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

Om en utländsk turist som inte vet någonting om Finland och aldrig har varit här förut besöker landet, så bli han antagligen övertygad om att landet är kristet. Han har ju sett otaliga kyrkor och på de flesta gravstenar finns ett kors.

I bästa fall har turisten även råkat bevittna en konfirmation eller njutit av en orgelkonsert i någon välfylld kyrka. I en broschyr har turisten måhända läst att nästan 80 % av landets befolkning hör till den evangelisk-lutherska kyrkan. Så visst verkar Finland vara ett kristet land.

Dyster statistik

I höstas publicerade Kyrkans forskningscentral en undersökning som visade att 84 % av de tillfrågade förhåller sig mycket positivt eller positivt till att psalmen ”Den blomstertid nu kommer” sjungs vid våra skolavslutningar. Över hälften av de tillfrågade var positiva till religionsundervisning i skolan. De här siffrorna stöder vår turists iakttagelser.

Men undersökningen innehåller också dystra siffror. Endast 27 % av befolkningen sade sig tro på den kristne Guden, vilket är 10 % mindre än år 2007. Över 20 % sade att de inte tror på Guds existens. Endast 41 % ansåg att Jesus kunde ha varit Guds Son. Ännu år 2007 var den siffran 61 %. Även när det gäller andra centrala kristna trossatser, som läran om jungfrufödelsen, Jesu uppståndelse och andra tillkommelse pekar siffrorna i samma riktning.

Visst har också motsvarande undersökningar tidigare visat på en tydlig avkristning, men det nya är att avfallet från den kristna tron nu är så snabbt. Allra snabbast är det bland yngre män i huvudstadstrakten.

I artikeln ”Missionsfältet” på sidan 21 i denna tidning kommenterar Henrik Perret de här siffrorna och säger: ”Undersökningen bekräftar att man är villig att behålla riten, men har förlorat tron på det som riten är ett uttryck för.”

Kyrkans verkliga problem

När kyrkan diskuteras i media kan man få den uppfattningen att de största problemen inom kyrkan just nu är kommunreformen, som i värsta fall på sikt leder till sämre kyrklig ”service” på svenska, församlingarnas försämrade ekonomi och de konservativa kristnas ovilja att följa en del nymodigheter som kyrkomötet i Åbo beslutat om.

Ändå är de här problemen försvinnande små jämfört med den avkristning som pågår i vårt land och som nu går mycket snabbt. Visst är det bra med en hög kyrkotillhörighet, visst får vi glädjas åt att så många ungdomar går i skriftskola och visst är det positivt att de allra flesta finländare ber någon gång. Men nog är det skrämmande att bara 27 % av finländarna tror på den treenige Guden.

En del rycker kanske på axlarna åt de här siffrorna och tycker att vi inte skall dra några förhastade negativa slutsatser av den här utvecklingen. Men nog är det allvarligt. Tänk om det skulle visa sig att merparten av medlemmarna i någon nykterhetsförening inte skulle omfatta föreningens målsättning utan vara stora konsumenter av alkohol. Nog skulle styrelsens medlemmar bli bekymrade och snabbt kalla till ett krismöte.

Orsakerna till den här snabba avkristningen är säkert flera, men den har antagligen ett samband med att människor i dagens Finland alltmera sällan går i kyrkan, läser Guds ord och ber. Istället för att låta sig påverkas av Guds levande ord hämtar de sina värderingar från böcker, filmer och musik som förmedlar helt andra värderingar än den kristna tron. Följderna blir därefter.

Den här undersökningen visar också att medvetenheten om vem och vad man tror på är högre bland dem som är engagerade inom kyrkans väckelserörelser än bland finländare i gemen.
Det här överraskar inte. Tidigare undersökningar har ju visat att merparten av dem som är engagerade inom väckelserörelserna också är aktiva inom sina hemförsamlingar och tar ansvar där. Naturligtvis leder det här till en större teologisk medvetenhet.

Nytt missionsfält

Under hundrafemtio års tid har kristna i Finland sänt ut missionärer till Afrika och Asien. Missionsfälten har funnits långt borta. Nu håller förhållandena på att ändra. Perret drar följande drastiska slutsats av den undersökning som vi har bekantat oss med i den här ledaren: ”Missionsfältet är inte några hundra eller tusen kilometer från oss. Det är här. Finland är idag ett missionsfält.”

Vad skall vi som med oro ser på den snabbt tilltagande avkristningen i vårt kära fosterland göra? Skall vi understöda dem som anser att kyrkan i sin förkunnelse och undervisning bör försöka göra det kristna budskapet mera tilltalande för finländarna.

Ingalunda. En kyrka med ett flummigt och intetsägande budskap intresserar måhända ett fåtal. Men en kyrka som följer sin Herre och i ord och handling är trogen mot hans budskap kan räkna med välsignelse och tillväxt. Det här kan vi lära oss av de kyrkor i tredje världen som är livskraftiga och växer – och som i framtiden kommer att sända missionärer till Finland.