Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 12 / 2013, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

I julevangeliet i Lukas 2:11 finns ängelns bekanta ord till herdarna: ”… i dag har en Frälsare blivit född åt er …” Ängeln nämner både händelsen: en Frälsare är född – och adressaten: åt er.

När Martin Luther i sin predikan i Kyrkopostillan utlägger julevangeliet, börjar han med adressaten, alltså hur det går till när Jesu födelse får betydelse för den enskilda människan. Andra delen av predikan handlar om händelsens innehåll.

Ett klart evangelium

Enligt reformatorn är julens evangelium så klart att det inte behöver utläggas på något mer omfattande sätt, utan ”det behöver endast betraktas och begrundas djupt i hjärtat”. Den som stillar sitt hjärta, avlägsnar alla främmande tankar och endast skådar in i tilldragelsen får den allra största nyttan av det, säger han.

Luthers tilltal blir personligt när han säger att om du vill bli upplyst och uppvärmd av Guds underbara nåd, måste du dra dig undan till en plats där du kan vara stilla ”och i ditt innersta hjärtas djup ta emot den bild som evangelium framställer för dig”. Där det får ske blir hjärtat ljust, brinnande och glatt och man finner idel underbara ting.

Lite senare framhåller Luther trons nödvändighet och säger att tron är det första och förnämsta av allt. Tron består enligt reformatorn inte bara i att man tror att berättelsen om Jesu födelse är sann, för det hjälper inte.

För din skull

Vad är då tron enligt Luther? Jo, den rätta och saliggörande tron som Gud i sin nåd verkar och även kräver ”består i att du med visshet och fasthet tror att Kristus är född för dig och att hans födelse är din och att Gud lät det bli så för din skull”.

Så hänvisar Luther till ängelns ord till herdarna: ”Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty idag har en Frälsare blivit född åt er." De här orden visar tydligt att Kristus är född för vår skull, säger reformatorn.

När Luther i sin julpredikan beskriver tron, använder han uttryck som brukar förknippas med den kristna mystiken. Han säger nämligen att tron är all salighets grund ”som förenar Kristus och det troende hjärtat på ett sådant sätt att allt vad de gemensamt har också blir deras gemensamma tillhörighet”. Till trons väsen hör alltså föreningen mellan Kristus och det troende hjärtat.

Luther nämner också ”det saliga bytet” när han säger att Kristus tar vår födelse från oss till sig och sänker ned den i sin egen födelse. Därmed ger han oss sin födelse i vilken vi blir renade och förnyade. Kristi födelse delas genom ordet ut andligen till oss, så att den som i sitt hjärta verkligen tror att denna födelse har getts honom inte skall ta skada av sin egen orena födelse från Adam. Kristus har nämligen fötts för att vi genom honom skulle födas på nytt.

Så upprepar reformatorn vikten av att vi inte bara fattar tycke för berättelsen i julens evangelium, utan ser till att göra Kristi födelse till vår egen genom att med Kristus göra det byte som innebär att vi blir fria från vår egen födelse för att i stället få hans.

Innan Luther i andra delen av sin predikan går in på julevangeliets innehåll, säger han ännu en gång att evangelium inte ger oss enbart kunskap om Kristi liv och gärningar, ”utan meddelar och tillägnar dem också till alla som tror därpå”.

Att betrakta och begrunda

Reformatorn ställer den retoriska frågan: ”Vad skulle det hjälpa mig om han [Kristus] hade fötts tusen gånger, om jag aldrig fick höra att hans födelse gäller mig och att denna födelse är mitt eget?”

Evangelium är för Luther alltså ett levande och verksamt budskap, som förmedlar Kristus och hans gåvor till oss. Därför kan reformatorn också säga att evangelium är ett löfte som är riktat till den enskilda människan – alltså också ”för mig”. Det som gäller hela världen – ”allt folket” – räcks åt mig i evangeliets glada budskap som en fri gåva. När det får ske, då blir också mitt hjärta ”ljust, brinnande, andäktigt och glatt”.

Låt oss därför även den här julen liksom herdarna gå till Betlehem för att se vad som där har skett. Men låt oss också liksom Maria ”bevara och begrunda” julens stora händelse i våra hjärtan.