Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 3 / 2013, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Själviskheten har ökat i det finländska samhället. Det finska folket, som sedan gammalt varit känt för pålitlighet, stark rättskänsla och sammanhållning, håller på att förfalla till girighet och egennytta. Bland annat detta fick vi höra i presidentens tal till folket på nyårsdagen.

Detta för tankarna till det som Bibeln säger om att kärleken i de yttersta tiderna ska kallna hos de flesta. Enligt Bibeln ska många falska profeter träda fram i de yttersta tiderna, och därigenom ska laglösheten förökas, vilket leder till att kärleken kallnar.

Vi har i vårt land haft förmånen att få ha ett samhälle grundat på kristna värderingar, i likhet med andra delar av Europa. Detta är så självklart för oss att vi inte ens reflekterar över hur mycket av vårt tänkande, vår utbildning, vår sjukvård, vår vetenskap, ja, hela vårt samhälle, som har formats och genomsyrats av Bibelns budskap.

På denna grund har man byggt upp vårt samhälle, som hittills har präglats av rättskänsla och medborgaromsorg. Men nu håller det på att spricka. Tecknen är redan iakttagbara. Visserligen har människan allt sedan syndafallet varit egoistisk, men i ett samhälle med kristna värderingar har egoismen någorlunda kunnat hållas tyglad.

Idag blir vi alltmer individcentrerade, trots alla sociala medier. Vi tränas i att stå på oss, att slå vakt om vår egen njutning och se till vår egen nytta. Barnen är tillräckligt få i vårt samhälle för att inte behöva dela rum, eller tvingas avstå från individuell uppmärksamhet. Och föräldrarna är tillräckligt upptagna och slutkörda för att ge efter för barnens tjat.

Var finns den som går en extra mil, den som tänker på andra före sig själv, som lägger ut sig också för den man inte känner? Vi har hamnat in i en ond cirkel. Vårt eget behov av kärlek och uppmärksamhet tillfredsställs i allt mindre grad av andra, allteftersom alla blir mera självcentrerade. Detta leder i sin tur till att vi blir ännu mer inriktade på oss själva, för ingen annan ger oss den uppmärksamhet och omsorg vi behöver.

Också vi som räknar oss som kristna kommer till korta. Vi inser kanske att vi oftare kunde tänka på vad andra behöver, och också omsätta det i handling. Men vi orkar inte verkställa våra ideal. Vi ser att det brister i kommunikation eller sammanhållning mellan människor, men det förefaller avskräckande mödosamt att ta sig tid att reda ut konflikter för att stärka gemenskapen.

När vi blir tillfrågade om att hjälpa till med något, tackar vi nej. Vi tycker att vi måste prioritera och koncentrera våra krafter för att spara på dem.

Till slut sitter vi var för sig, och orkar inte med någon annan gemenskap än att titta på bilder och texter som andra laddat upp på nätet. Vi orkar inte ens skriva en rad till svar. Än mindre lyckas vi uppbåda någon medmänsklig kärlek för att hejda vår gemenskaps sönderfall. När Guds helige Ande därtill gör oss fullt medvetna om vårt syndafördärv, är vi framme vid den punkt där vi inte längre själva kommer vidare.

Här behövs krafttag utifrån. Här behövs krafttag uppifrån.

Vi klarar inte av att älska, men Jesus Kristus älskade oss intill döden. Vi mäktar inte, men Jesus orkade. Han fullgjorde allt.

Gud låter oss i ljuset av Bibeln se att Jesus utgavs för våra synders skull, och uppstod för vår rättfärdighets skull. Mot vår mörka bakgrund strålar det som Jesus gjort för oss desto klarare.

Gud mättar oss med sin kärlek i Jesus Kristus. Genom Kristi kärlek får vi den kraft vi behöver för att kunna älska våra medmänniskor. Utan kontakt med Guds kärlek är vi dömda att misslyckas i våra försök till solidaritet och omsorg. Det är Kristi kärlek som driver oss att älska våra medmänniskor, både i vardagen och inför evigheten. Det är den kärleken vi behöver, som enskilda och som samhälle.

Där våra egna försök gått i baklås, får vi påminna oss om Jesu uppståndelsekraft, som sprängde både tunga stenar och låsta dörrar. Genom dopet har vi fått del av vår uppståndne Herres glädje och seger. Det är denna trotsiga och segervissa uppståndelsetro som vi trötta och uppgivna kristna behöver idag.

Guds nåd och kärlek kan fylla oss och därigenom flöda över till andra. Det är djupast sett den kärleken som vänder vårt sinne och vår blick till våra medmänniskor, och ger oss kraft att älska varandra.

Tack vare Kristi uppståndelse lever vi i en värld där det finns en framtid och ett hopp. Allt mörker kan bli ljust, all köld kan vändas i värme, därför att Jesus lever och älskar oss.