Dahlbacka-Ingvar-07.10.19aSändebudet nr 6 / 2013, ledaren

Ingvar Dahlbacka, professor i kyrkohistoria, Åbo

Senaste höst gjorde jag en arbetsresa till Wittenberg, eller Lutherstadt Wittenberg som staden numera  kallas. Här levde och verkade Martin Luther en stor del av sitt liv. Här är han också begraven. Hans grav finns i Slottskyrkan, där man även kan se den dörr på vilken man tror att han spikade upp sina 95 teser. Martin Luthers livsgärning kommer påtagligt nära när man besöker Wittenberg. Det pågår en hel del restaurationsarbeten i staden inför det stundande reformationsjubileet år 2017.

Jag hade också glädjen att besöka det såkallade Lutherhuset, eller Lutherhaus som det heter på tyska. I det huset levde och arbetade Luther i nästan tre och ett halvt decennium. Här bodde han redan under sin munktid och efter att han hade gift sig med Katarina von Bora år 1525 bodde han här med sin familj. Här skrev han många av sina viktigaste skrifter och här föreläste han för sina studenter som kom inte bara från Tyskland utan också från andra delar av Europa.

I huset finns också det rum där Luther höll sina bordssamtal. Rummet har så långt det har varit möjligt bibehållits i det skick som det hade på Luthers tid. Sedan 130 år tillbaka fungerar huset som museum. Det är utan tvekan värt ett besök om man vill få samlad överblick över reformatorns liv och gärning.

Centrala Luthercitat

På väggarna i de olika rummen finns ett stort antal Luthercitat. Det är fråga om korta texter ur Luthers egna skrifter, vilka ger uttryck för centrala tankar i hans teologi och i hans religiösa åskådning.

Ett av dessa citat fäste jag mig särskilt vid: ”Wir sind alle Bettler”, ”Vi är alla tiggare”. Citatet härstammar från en lapp som man fann i Luthers ficka vid hans död den 18 februari 1546. Där hade han skrivit sju ord i en blandning mellan latin och tyska. På lappen stod det: ”Hoc est verum. Wir sind alle Bettler”, ”Detta är sant. Vi är alla tiggare”.

När Evangeliföreningen i år firar sin årsfest i Malax är temat för festen ”Evangelium – Guds kraft”. Det är en förkortning av de ord i Romarbrevet som kom att betyda oerhört mycket för Martin Luther. I Rom 1:16–17 skriver aposteln Paulus: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.”

Att vi är tiggare inför Gud gäller för Luther framför allt i fråga om frälsningen. Vi är syndare och därför har vi ingenting att visa fram när det gäller vår rättfärdighet inför Gud. Vi liknar tiggare, och det enda vi kan göra är att räcka fram våra tomma händer. Men det är sådana tiggare som Gud förbarmar sig över. Evangeliet om den fullbordade frälsningen i Jesus Kristus är den gåva som han fyller våra tomma händer med.

Låta nåden vara nåd

Det är inte populärt att vara tiggare. Det vet vi alla. Förtjänsttanken är djupt rotad hos oss alla. Vi vill göra rätt för oss. Det gäller också på det andliga området. Nog kan vi gå med på att vi behöver nåd. ”Jag gör så gott jag kan och mer kan Gud väl inte kräva”, säger vi. Och så fortsätter vi med att konstatera: ”Jag gör så gott jag kan, och så får Gud göra resten”. När vi säger så är vi inte längre tiggare, och det är just det som är problemet med oss. Vi vill förtjäna nåden. Och då blir nåden ingen nåd.

Citatet av Luther om att vi är tiggare vill påminna oss om vår ställning inför Gud och hur viktigt det är att vi låter nåden vara nåd. Därför hoppas vi att årsfesten i Malax skall bli en fest där det samlas många tiggare i andlig bemärkelse.

Under de fyra sista dagarna i juni söker vi oss till Malax kyrka för att där få ta del av det rika program som årsfesten bjuder på. Och vi ber att Gud själv genom sitt Ord och sin Ande skall fylla våra tomma händer med sina rika gåvor. Ty vi är alla tiggare!

Kom trösta mitt hjärta, barmhärtige Gud,
kom till mig med nåd och försoning!
Fast fattig och klädd uti tiggarens skrud,
i bön jag nu nalkas din boning.
Kom, trösta mitt ängsliga hjärta!

Gav hårdaste klippan den klaraste ström,
kom manna från himmelen neder –
långt mera ger Jesus, min broder, så öm!
Stor glädje hans gåvor bereder
mitt fattiga, syndiga hjärta.

(Sionsharpan 417:1–2)