Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 7 / 2013, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Vi finländare sägs vara dåliga på ”small talk”, småprat eller kallprat. Med small talk avses prat om alldagliga saker såsom väder och vind.

Rädda för djupet

Men vi finländare är säkert ännu sämre på ”big talk” eller på djupare samtal. Vi är inte så vana att tala om verkligt viktiga saker med varandra, vare sig det gäller barnen, arbetskamraterna eller vår egen släkt. Det stannar vid vädret, krämporna och arbetet.

Vi är nästan rädda för djupgående samtal. De kommer för nära, det blir för personligt och det kräver för mycket. Vi känner oss kanske attackerade, eller så har vi inte tid med så pass djupsinniga funderingar. Då är det enklare med ytligt prat. Men utan vana till djupare samtal saknas också referensramar för kristna samtal, och vägen till dem blir också längre.

Det största samtalsämnet som vi kan dela med varandra är det som handlar om vår Frälsare Jesus Kristus och vad han gjort för oss. Evangeliet är det glada budskapet om att just du just nu får tro dig vara frälst och rättfärdig, tack vare det som Jesus gjort på korset.

Det är detta evangelium om Jesus Kristus som är det primära i hela tillvaron. Evangeliet är det viktigaste vi kan exportera till andra folk och stammar, men också till vårt eget folk.

Att sprida det här glada budskapet är vår viktigaste uppgift som kristna. Men många gånger sviker vi vår uppgift som enskilda, som kyrka och som folk. Det som i stället framhålls är jämställdhet, miljö och etik. Det mesta kretsar kring livet här på jorden, och borta blir det himmelska perspektivet. Vi grubblar över sådant som berör det dagliga livet, boendet och hälsan och glömmer vårt eviga väl.

Har vi som kristna varit för otydliga att framhålla det som står överst på den kristna agendan, evangeliet? Eller är det så illa ställt att det viktigaste, evangeliet, inte står överst på vår agenda?

Ifall vi själva satt Bibeln på hyllan och oss själva över Gud, kan vi heller inte vänta oss att vårt folk ska tänka i enlighet med Guds ord. Har man tappat bort himlen och den dagliga kontakten med sin Gud genom Jesus Kristus, så är naturligtvis inte frågan om människors frälsning något som upplevs angeläget.

Gud kommer till oss

In i den här inomvärldsliga bubblan där vi lever och rör oss, kommer Gud till oss utifrån. Hans kärlek till oss har ett klart och tydligt mål.

Gud älskade oss så att han utgav sin ende Son med syftet att var och en som tror på honom inte ska förgås utan ha evigt liv. Guds mål med att sända Jesus var att rädda hela mänskligheten från den synd som vi genom syndafallet dragit över oss. Guds sikte är inställt på att vi ska få leva för evigt med honom själv, inte i första hand skapa ett gott liv medan vi lever här.

Det är naturligtvis bra att jobba för ett gott liv och ett sunt samhälle, men som kristna är vi kallade till en ännu större uppgift. Vi är kallade att samla människor till Guds rike. Vi är kallade att i vår tur kalla våra medmänniskor till ett evigt liv, tillsammans med den Herre och Frälsare som både skapat oss och frälst oss från syndens och djävulens makt.

Missionsbefallningen som måttstock

Som kristna ska vi därför ha Jesu missionsbefallning både som målbeskrivning och måttstock på vad vi sysslar med. Egentligen ska allt vi gör stöda arbetet för Guds rike. Den fråga jag därför ska ställa mig är hur det jag håller på med tjänar Jesu missionsbefallning.

Med detta syfte för ögonen är inte ens small talk någonting onödigt. Tvärtom är det av största vikt att hålla samtalslinjerna öppna och bevara kontakterna till våra medmänniskor. Just detta småprat kan bli en kanal för evangeliet om Jesus Kristus.

En dag finns kanske behovet av de djupare orden där. Den dagen ska vi inte tveka, utan med frimodighet peka på vägen till evig frid och förlåtelse genom Jesus Kristus.