Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 1 / 2014, ledaren

Brita Jern, missionsledare

En barnbok berättar om den lilla killen som hade slagit knäet blodigt. Han fick lov att söka upp dagisets skolsköterska, som vänligt förklarade att han skulle få en trestegsbehandling. Lillkillen, som var livrädd för allt vad behandlingar heter, satt skräckslagen.

Under den första behandlingen skulle sköterskan stryka en bomullstuss fuktad med renande sprit över såret. Det, förklarade sköterskan, skulle ta död på alla bakterier och det skulle inte svida. Det gjorde det inte heller. Lättad över att det första steget var över började lillkillen oroa sig för vad nästa steg kunde innebära. Skräcken slog klorna i honom.
Sköterskan tog fram ett paket och förklarade att nu skulle hon sätta ett plåster över såret och det skulle inte heller göra ont. Med en stor suck av lättnad slappnade lillkillen av, när plåstret väl var på plats.

Han hade knappt pustat ut, när han började tänka på den tredje behandlingen. Han kunde inte föreställa sig vad den skulle gå ut på. Fanns det något mera än puts och plåster? Ju mera han tänkte, desto mer övertygad blev han om att det var något alldeles hemskt, något som skulle göra mycket ont. Skräcken återvände, hela kroppen stelnade till.

Det tredje steget

Sköterskan rullade sin stol närmare lillkillen. Hon sträckte sina armar rakt fram och tittade vänligt på honom. Det tredje steget i behandlingen, förklarade hon, skulle bli en … kram! Lillkillen sprack ut i ett enda stort leende, ja, nästan ett skratt, då sköterskan kramade om honom. Nu, kände han, var han helt återställd, inte bara i knäet, utan i hela kroppen!

Den kloka sköterskan visste att det otäcka såret på knäet hade skapat rädsla inne i den lille killen. Hon visste att en trygg famn är vad som behövs för att småkillar ska slappna av och sedan glatt kunna springa vidare.

I Bibeln finns det många berättelser om hur Jesus botade sjuka. Ofta bjuds vi på överraskande vändningar just i det ögonblick då botemedlet ska sättas in. Den lame, som fördes till Jesus, var rörelsehindrad, det såg ju alla. Ändå sade Jesus till honom: ”Var vid gott mod, mitt barn. Dina synder är förlåtna.”

Det verkar som om också Jesus tillämpade trestegsbehandling, fast i ett enda svep. Jesus såg att de som kom till honom innerst inne bar på smärtor. Han visste att människornas problem djupast sett är synd och skuld inför Gud. Med en kärlek utan motstycke mötte Jesus dem som sökte sig till honom. Hans kärlek gick i döden. Jesus sopade inte syndaproblemet under mattan eller slätade över det. Han gick till botten. Rakt på sak, just där skon klämde, där grep han in.

Illamående och behandling

Också människorna i vårt samhälle idag mår dåligt. Vi tycker inte om att höra att vi är syndare, än mindre tro att det är sant. Men om synden är grundproblemet och vi inte känns vid det, hur ska vi då kunna tackla vårt illamående?

I dagens samhälle är vi snabba att inleda sökandet efter syndabockar när något gått snett. Vi verkar att ha svårt att ta ansvar för våra fel, och skyller helst skulden på andra. Vi rentav förnekar all skuld. Därmed sätter vi hela tillvaron i gungning, eftersom vi samtidigt förnekar all lag och rätt.

Skuld ska varken bortförklaras eller omskrivas. Den ska tas på allvar. Den grundläggande skulden, syndaskulden, ska endast behandlas i ljuset av Bibelns ord, i mötet med evangeliet om Jesus Kristus. Den som på egen hand försökt gottgöra sin skuld inför Gud, har märkt sig hamna ur askan i elden. Helt enkelt för att det är omöjligt för oss människor.

Visst talar vi mycket om kärlek idag. Men om vi inte förkunnar den kärlek vars källa är Guds kärlek i Kristus Jesus, har våra vackra tal ingen större verkan.

Det som vi tydligt ska förkunna, i ord och handling, är att Jesus har betalat världens syndaskuld. Det har ingen annan gjort. Andra har ställt upp fina teorier och religiösa system, men ingen annan än Jesus har dött för mänskligheten.

Som syndare behöver vi få möta och begrunda den kärlek som älskade oss så högt, att den drev Guds Son till korset, för att där försona oss med Gud. I mötet med Jesu kärlek, genom bekännelse, förlåtelse och upprättelse, blir vi befriade till att lämna vår unkenhet av skuld och skam. I stället får vi stiga ut i evangeliets ljus och andas rättfärdighetens friska luft.

Den som Jesus har befriat kan likt lillkillen glatt fortsätta sin färd, i stånd till att älska och förlåta andra. En sådan människa tjänar sin Herre med glädje, ofta så översvallande att hon helt enkelt inte kan låta bli att vittna om sin Herre och Frälsare.