Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 10 / 2014, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

Söndagen den 12 oktober firades Sionsharpans 140-årsjubileum med en tvåspråkig festkonsert i Helsingfors Domkyrka, där den nygrundade Evangeliföreningen höll sin första årsfest i början av juli 1874. Då hette kyrkan Nikolajkyrkan. En lämpligare plats för jubileumsfesten kunde inte ha valts.

Till den första årsfesten hade kantorn i domkyrkoförsamlingen, Johan August Gottlieb Hymander, på kort tid sammanställt två sånghäften – ett på svenska och ett på finska.  Det svenska häftet innehöll 32 sånger och det finska 36. Vid årsfesten sjöng man sånger från de båda häftena.

Sånghäftena kompletterades vartefter med nya sånger, och idag sjunger vi från den adertonde upplagan av Sionsharpan som innehåller 535 sånger.

När jubileumsfesten för en vecka sedan gick av stapeln i domkyrkan, var söndagens tema i kyrkoåret En kristen människas frihet. Det här temat är nästan detsamma som namnet på den lilla skrift som Martin Luther skrev år 1520, nämligen Om en kristen människas frihet.

Vi kan säkert karaktärisera innehållet i Sionsharpans sånger på flera olika sätt, men man kommer ganska nära sanningen om man påstår att de handlar framför allt just om en kristen människas frihet.

Evangeliet är ju ett frihetsbudskap. ”Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria”, säger Jesus i Joh 8:31. Den frihet som han har vunnit åt oss är inte en yttre politisk frihet, utan en inre andlig frihet – samvetsfrihet.

Genom sitt lidande och sin död har Jesus befriat oss från de starka makter som binder oss, nämligen synden, döden och djävulen. Bibeln använder svenska verb som återlösa, friköpa, förlossa. Tack vare Jesus och hans gärning får vi nu leva som hans fria och glada barn.

När den evangeliska väckelsen föddes i mitten av 1800-talet, levde många människor ”under lagen” som det hette. Den stränga pietistiska förkunnelsen ledde på många håll till att människor blev bundna i sina samveten och därför inte kunde glädja sig över frälsningen i Jesus Kristus.

Även prästen Fredrik Gabriel Hedberg (1811-1893) hörde till dem som kämpade sin andliga kamp för att få frid i sitt hjärta och nå visshet om Guds nåd och förlåtelse. Men ju allvarligare han kämpade, desto olyckligare blev han. Friheten kändes långt borta och tycktes omöjlig att uppnå.

Men efter att Hedberg under några år flitigt läst sin Bibel och bett till Herren, gick evangeliets ljus upp för honom hösten 1842, när han verkade som präst i Replot och arbetade med sin bok Trons lära till salighet.

Hedberg har själv efteråt beskrivit ”evangeliets soluppgång” såhär: ”Då jag som vanligt åter kände lagens dom i samvetet och tänkte, hur jag nu skulle bära mig åt för att få nåd och syndernas förlåtelse, så uppgick ljuset av Guds ord för mig tydligt, att allt detta var mig redan till fullo av Kristus förvärvat, och att jag intet annat behövde göra än endast med tron omfatta evangeliets ord, som nåd och rättfärdighet predikar ... Och så snart jag vågade detta, fick jag även kännbart i samvetet erfara frid och fröjd över Guds oförskylda nåd, den jag med glatt hjärta och hög röst började prisa och lovsjunga”.

I nuvarande Sionsharpan ingår 13 sånger som är skrivna av Hedberg. De här sångerna – liksom många andra sånger i sångboken – är trosfriska och har sprungit fram ur ett hjärta som jublar över den frihet som Jesus har vunnit åt oss.

Sionsharpans sånger har betytt mycket för många människor under de 140 åren. Om det vittnar bland annat Anders Kronlunds artiklar i Sändebudet (6/2014 och 7/2014). Man har sjungit från Sionsharpan inte bara vid offentliga samlingar, utan även på resor till lands och till sjöss, och under arbetet på åkern och i hemmet. Sjuk- och dödsbäddar inte att förglömma.

Den evangeliska rörelsen förknippas av många idag kanske främst med trångsynt konservatism, stränga moraliska krav och kritik av olika företeelser inom folkkyrkan. Många av dem som gör det har kanske aldrig lyssnat till en frigörande evangelisk predikan, delat den varma kristna gemenskapen eller sjungit trosvissa och glada sånger ur Sionsharpan.

Ett exempel på en sådan sång är Skulden är borta, segern är vunnen. I den, liksom i många andra sånger i Sionsharpan, kan vi höra den evangeliska rörelsens pulserande hjärtljud. Den andra strofen lyder:

     Nu är vi fria, domen ej når oss,
     Gud för vår synd ej mer förebrår oss.
     Kom då till mig! så bjuder vår vän.
     Kom, han har frälsat var och en!
     Var och en – o syndare tro det!
     Var och en – o broder, tag mot det!
     Skynda till korset, där blir du ren!
     Kristus har köpt oss var och en.

                           (Sionsharpan 228:2)