Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 11 / 2014, ledaren

Brita Jern, missionsledare

”Jag är så lyckligt lottad att jag har två biblar på mitt rum. Jag har också en i datorn, så att jag inte riskerar att förlora denna dyrbara skatt.” Så skriver en ung flicka i Mellanöstern som tvingas leva instängd i sitt hem dygnet runt därför att hon är kristen, en av de ca 3000 kristna i hennes land. Hon har kommit till tro på Jesus genom att läsa Bibeln och titta på den kristna satellitkanalen SAT-7. 

I vårt eget land är många kristna uppgivna. I en situation där vi håller på att tappa modet kan en sådan röst, från en annan del av världen, vara oss till stor uppmuntran. Det som vi tar för givet och självklart, är för andra så dyrbara skatter att inga bestraffningar i världen väger tyngre. 

Vittnesbörd från den världsvida kyrkan upplivar vår tro. Vi får bekräftelse på att det vi själva fått undervisning om, det fungerar, det förvandlar liv och det stiger rentav till ytan som det viktigaste i mänskors liv världen över. 

Skulle inte då också vi kunna tro på samme Kristus? Skulle inte också vi, som Paulus, kunna bestämma oss för att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst?

Då Johannes Döparen hade suttit mer än ett år i fängelset i Makerus-borgen var han modlös och befann sig i själanöd. 

Johannes sände då en fråga till Jesus: ”Är du den som skulle komma, eller ska vi vänta på någon annan?” Hans lärjungar gick till Jesus med Johannes fråga. 

När Johannes lärjungar kom fram till Jesus, var Jesus fullt upptagen med att bota mänskor. Johannes lärjungar fick vänta en stund. Då Jesus sedan svarade på deras fråga, gjorde han det genom att relatera till vad lärjungarna hade fått bevittna medan de väntade. Blinda som börjat se, lama som börjat gå, döva som börjat höra och fattiga som fyllts av glädje. Mänskor hade blivit botade, döda hade uppstått och de fattiga hade fått höra glada nyheter. 

I Bibeln berättas inget om hur Johannes reagerade, när lärjungarna kom tillbaka med Jesu svar. Jesu hälsning till Johannes avslutades med orden: ”Och salig är den som inte kommer på fall för min skull.” Att Johannes uppmuntrades i tron på Kristus är tämligen säkert. Han var salig genom att Jesus inte blev honom till en stötesten, utan till upprättelse.

Jesu hälsning till Johannes innehöll ett kodat budskap, som Johannes i egenskap av Guds profet omedelbart måste ha känt igen som en gammal profetia om Messias. 

Sjuhundra år tidigare hade Jesaja skrivit: ”Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas. Den lame skall hoppa som en hjort, den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen, strömmar på hedmarken.” (Jes 35:5–6) ”Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka.” (Jes 61:1)

Händelsen med Johannes Döparens fråga är ett bra exempel på vad medkristnas vittnesbörd kan ha för betydelse för en trött kristen. Det gör gott att få möta sådana som följt Jesus och sett hans makt. 

Att få höra andras vittnesbörd om Jesu makt skingrar våra tvivel och fyller oss med glädje. Röster som vittnar om den Kristus som vi från barndomens skrifter känner igen, blir oss till bekräftelse på att han verkligen är vägen, sanningen och livet.

Guds rike går framåt i världen. Det finns många exempel på det. Berättelser och vittnesbörd om Jesus Kristus från den världsvida kyrkan vittnar gång på gång om mänskor som fått ljus i sitt mörker, hört sanningen och lärt känna Jesus som sin Frälsare. 

Kontakten med andra kristna världen över är viktig, inte minst för den uppmuntran i tron på Jesus som vi får. Må därför vårt perspektiv få omfamna såväl hemlandets som utlandets horisonter, och så få innesluta den välsignelse som ligger i mötet mellan dessa två!

Vår bön är att Guds helige Ande får utgjutas över alla folk, också över vårt eget. Må Gud få väcka döda hjärtan till att lovsjunga Jesu namn,  så att det blir känt, bekänt och prisat bland alla folk!