Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 4 / 2014, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

I Bibeln är historien viktig. Den skildrar vår jordiska tillvaro från begynnelsen till änden – från skapelsen till nyskapelsen. Tider, platser och personer passerar revy.

I Gamla testamentet (GT) läser vi om Adam och Eva, Kain och Abel, Noa, Abraham, Isak, Jakob, Mose och många andra personer. Israels barns dramatiska historia skildras kronologiskt. De historiska händelserna i GT har inspirerat författare, konstnärer, musiker och filmskapare.

Judiskt påskfirande

Det finns ett tydligt samband mellan vårt kristna påskfirande och den judiska påsken, som firas till minne av israeliternas uttåg ur Egypten. Jesus dömdes, led, dog och uppstod ju under judarnas påskfirande för 2000 år sedan.

När judarna firar påsk berättar husfadern för sina barn om hur det gick till när Israels barn flydde ut ur Egypten, bort från slaveriet. Man slaktar påskalammet och äter det till minne av den natt när man flydde undan Faraos här genom Röda havet och ut i öknen.

Historien är viktig i judiskt tänkande. Gud har handlat och handlar med det judiska folket i historien. Han leder sitt folk genom århundraden. För en jude är historien därför samtidigt också frälsningshistoria.

Historisk förankring

Även i Nya testamentet är historien viktig. Där nämns många personer, orter och tidsangivelser. Jesus föddes i Betlehem när Augustus var kejsare i Rom och Kvirinius ståthållare över Syrien. Han dömdes till döden drygt 30 år senare av landshövdingen Pontius Pilatus.

Enligt Paulus är vår predikan och vår tro meningslös ifall Kristus inte har uppstått (1 Kor 15:14). Johannes skriver att ”det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med egna händer rörde vid: om Livets Ord är det vi vittnar” (1 Joh 1:1). Enligt Petrus följde apostlarna inga myter (grek. mythós) när de förkunnade ”utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät” (2 Petr 1:16).

Kristen tro skiljer sig från andra religioner framför allt när det gäller hur vi skall få gemenskap med Gud och bli frälsta. Det sker genom tro på Jesus och inte genom våra prestationer.

Men den kristna tron skiljer sig också genom att den i motsats till andra religioner är förankrad i historien. Den består inte av fromma tankar och idéer, utan i centrum står en person som har levat och verkat på jorden. Kristendomen har ju en linjär tidsuppfattning – och inte en cyklisk.

Modernism och postmodernism

Värt att notera är att den apostoliska trosbekännelsen inte handlar om Jesu undervisning, utan om vad som hände med honom: ”… föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, uppstod på tredje dagen …”

Trons historiska förankring var mer eller mindre en självklarhet inom den kristna kyrkan ända fram till den så kallade upplysningstiden på 1700-talet. Då började man ifrågasätta inte bara kyrkans starka ställning i samhället, utan även den kristna trons verklighetsförankring och de centrala kristna dogmerna om jungfrufödelsen, arvsynden och försoningen. Det ena gav det andra.

Upplysningstänkandet – eller modernismen – har mer eller mindre präglat vårt tänkande och vår kultur i Västerlandet de senaste århundradena. Modernismen har för några decennier sedan följts av postmodernismen, som samtidigt som den är framsprungen ur modernismen också förhåller sig kritiskt till den.

Alla modernister är inte ateister, fastän dessa ökar i antal också i vårt land. I den mån dagens modernist tror på Gud, är det en urvattnad form av tro. Trons historiska förankring – och därmed sanningsfrågan – spelar liten eller ingen roll. ”Ingen har ju hela sanningen”, basunerar modernisten ut. Hur vet han det förresten?

Urvattnad kristendom ingen räddning

För modernisten finns det få givna moraliska sanningar. Det som är rätt för mig behöver inte vara rätt för dig – och tvärtom. Huvudsaken är att vi är kärleksfulla mot varandra och inte skadar någon med vårt handlande.

En urvattnad kristendom i (post)modernistisk tappning är inte kyrkans räddning, fastän en del tycks tro det.  Idag växer kyrkan mest där människor inte i högmod förhäver sig över historiens Gud, utan låter hans ord nyskapa och forma både tron och livet.

”Kristen tro är inte fluffiga idéer i det blå eller djupa mysterier; den handlar om något som hänt i vår historia. Det är inte universella principer eller andliga insikter som står i centrum. Nej, det handlar om evangelium, ursprungligen ett grekiskt ord som betyder goda nyheter. Något nytt och positivt har hänt!” (Stefan Gustavsson)