Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 5 / 2014, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Att mindfulness och yoga erövrar mark i vårt samhälle visar på en brist eller skada som kräver ett botemedel. Folk mår dåligt i arbetslivet, de unga är stressade i sina studier, skolbarnen är oroliga.

Vi längtar efter en fridsammare tillvaro. Frågan är varför det uråldriga kristna svaret inte längre verkar att duga. Aposteln Paulus gav oss receptet redan i sitt brev till filipperna:

Gläd er alltid i Herren, gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det ska ni göra. Då ska fridens Gud vara med er, skriver Paulus.

Stress är skillnaden mellan ett ideal man vill uppnå och ens förmåga att uppnå det. Stressen kan gälla tid, plats, kunskap, färdighet, men också vårt förhållande till Gud. Vi fyller inte Guds måttstock. Det är detta som skapar den grundläggande stressen i våra liv.

Samma syndafördärv som förstör mitt liv, förstör också hela den värld jag lever i. Den upprättelse som vi själva och hela världen därför mest av allt behöver, är att genom Jesus Kristus bli försonade med Gud.

Guds recept för sinnesfrid, som han uppenbarat i världshistorien och som finns nedskrivet i Bibeln, har väglett människor till frid i alla tider. Vår egen tid är inget undantag. Vi klarar oss inte utan Frälsaren Jesus Kristus, om vi vill äga frid i hjärtat. Därför behöver också dagens människor lära känna Gud och få sin sak med honom uppklarad. Det är just Jesu frid vi behöver, inte den frid som världen i övrigt har att erbjuda.

Den rikedom, den benådning och rättfärdighet som vi som syndare äger i Jesus, och det att vi i dopet har blivit upptagna till Guds barn, ger den djupaste friden och den sannaste glädjen.

Med ett gott förhållande till Gud faller också livets övriga bitar på plats. Frid i våra sinnen inverkar också positivt på våra fysiska kroppar. Det som hjälper oss här och nu, Guds nåd i Kristus, är också det som räddar oss den dag då vi går in i evigheten.

Samtidigt som vi rusar genom vardagen får vi leva som Guds barn i hans rike. Vi får förtrösta på Gud, kasta våra bekymmer på honom, låta oss fyllas av hans kärlek och räkna med hans kraft. Med Gud får vårt liv det ankarfäste som håller i alla stormar.

Den som fått sina ögon öppnade för meningen med att vara skapad av Gud, återlöst av Jesus och vägledd av Anden, behöver inte söka sig någon annan livscoach. Den människan har fått syn på den sanna livscoachen, Jesus Kristus, vägen både för det här livet och vägen till det eviga livet.

Genom att vi i dagens samhälle ofta väljer bort välbeprövade kristna andningshål som bibelläsning, bordsbön, andakt och psalmsång, gör vi oss själva den största björntjänst som finns.

Att bekänna sig till den treenige Gudens väg för frid och harmoni kan inte vara skadligt. Att i neutralitetens namn kasta en så välfungerande och pålitlig vägledning som den kristna överbord, måste anses vara dumt. Att ersätta en erkänt god tillgång med andliga tekniker av tvivelaktigt ursprung och med okända konsekvenser är onödigt. Med Herren Jesus Kristus är vi däremot skattsökare med de mest lysande utsikter att lyckas.

Vår värld behöver lära känna Guds egen väg till frid och försoning. Vi som har erfarenhet av den vägen står här i en nyckelposition. Låt oss ta vår uppgift som vägvisare i familj, skola, kyrka och samhälle på största allvar. I en alltmer vilsen omgivning behöver vi kristna finnas till hands för dem som frågar efter råd, samtidigt som vi är kallade att aktivt reagera på felaktiga vägval.

Visst ska vi fortsätta att arbeta för en mänskligare värld och på olika sätt försöka lindra vardagens stress, men vår högsta prioritet ska vara att bygga vårt liv och vår värld på den frid och försoning som Jesus vunnit åt oss. Det är glädjen i Herren som är vår starkhet.

Guds lösning är den hållbara och oslagbara, väl beprövad genom tidsepoker och kulturer. Var finns idag de kristna män och kvinnor som visar på den vägen, och sedan håller fast vid den, oberoende av vindriktning och vindstyrka?