Dahlbacka-Ingvar-07.10.19aSändebudet nr 6 / 2014, ledaren

Ingvar Dahlbacka, professor i kyrkohistoria, Åbo

I ett reportage från kyrkomötet i Åbo i maj i år berättades att Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd hade betonat vikten av de kristna berättelserna. Jag vet inte desto närmare vad han sade om dessa berättelser, men jag tror att de är viktiga. Berättelsen har alltid varit en betydelsefullt sätt att föra fram det kristna budskapet.

Berättelser finns över allt där människor finns. Överlag kan man konstatera att en stor del av kommunikationen oss människor emellan sker i berättelsens form. Vi är alla berättare. Genom olika slag av berättelser förmedlar vi vår uppfattning om världen, om oss själva och om andra människor till vår omgivning. Det som vi erfar och upplever får genom våra berättelser en struktur och ett sammanhang. Genom våra berättelser avslöjar vi vem vi är och vad vi står för.

Berättelsens innehåll

Världen är full av berättelser. Men finns det någon som berättar om Jesus? Har Jesusberättelsen något rum i våra liv, i våra hem och i vår vardag? Den frågan är särskilt viktig i dag.

Det är ingen brist på berättelser, med vad är det för innehåll i dem? Vad handlar de berättelser om som når oss genom massmedia och sociala medier? De har i regel ingenting med kristen tro att göra, och om de någon gång skulle ha det, så är det för det mesta en förvrängd bild av kristendomen som de förmedlar. Varför har det blivit så?

Ja, det finns säkert många olika orsaker till att de kristna berättelserna har hamnat på undantag. Vi kan spekulera över den frågan, utan att hitta något entydigt svar. Men den stora frågan är ändå: hur skall vi hitta tillbaka till dessa berättelser? Och om jag gör frågan ännu mera närgången kommer den att handla om mig. Vad berättar jag om i mitt umgänge med andra människor? Har Jesus någon plats i mitt berättande?

I Judasbrevet 3 uppmanas vi att “fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”. Jag ser detta som en uppmaning att i tid och otid fortsätta att berätta Jesusberättelsen. Sättet att berätta den kan variera, men innehållet i berättelsen måste alltid stå i samklang med den apostoliska undervisningen. Där går det inte att pruta.

Inspiration

För att jag själv skall kunna föra de kristna berättelserna vidare behöver jag få inspiration att berätta dem. För att innehållet i berättelsen skall förmedla ”den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga” behöver jag själv fördjupa mig i denna tro. Jag behöver lära mig mera om vem Gud är och vad Gud har gjort och gör för oss människor.

Vittnesbördet tystnar om jag inte har något att vittna om. Därför behöver jag ständigt söka mig till de platser där jag själv får lyssna till de kristna berättelserna. Det handlar om att jag tar tid för att umgås med vår Herre i min vardag, men det handlar också om att jag söker mig till de sammankomster där Guds folk möts för att få del av evangeliet. Jag behöver Jesusberättelsen också för egen del.

I år firar Evangeliföreningen sin årsfest i Närpes den 26–29 juni. Temat för årsfesten är ”Återfunnen!”. Temat är inspirerat av de liknelser i Nya Testamentet, där Jesus berättar om hur något som har varit förlorat blir återfunnet.

En av de mest kända av dessa liknelser är liknelsen om den son som övergav sitt hem, förslösade sitt arv och vände sin far ryggen, men som sedan vände om och kom tillbaka till sitt hem och sin far. Det är många som genom historien har känt igen sig i denna son som enligt Jesus ”var död men har fått liv igen”, som ”var förlorad men är återfunnen”. Genom den berättelsen har många fått syn på sitt eget förlorade tillstånd, men också på Guds förbarmande kärlek.

Vi behöver alltfort få höra den berättelsen och därför söker vi oss till Närpes de sista dagarna i juni. Vår förhoppning är att de kristna berättelserna skall ljuda så klart under dessa dagar att vi för egen del upptäcker glädjen över att de kristna berättelserna också har med oss att göra och att vi inspireras att berätta dem vidare till andra. Låt oss ge de kristna berättelserna en chans!

Låt mig få höra om Jesus,
skriv i mitt hjärta vart ord!
Sjung för mej sången så dyrbar,
skönaste sång på vår jord!
(SH 146)