Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 7 / 2014, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Att Evangeliföreningen i början av augusti ställer till missionsfest i Oravais vittnar om att missionen har en särskild plats i evangeliska sammanhang. Evangeliföreningen, eller SLEF, firar nämligen sedvanligt sin årsfest i juni. Men därtill firas alltså ytterligare en sommarfest, den redan nämnda missionsfesten, som tidigare ofta kallades ”jeppolägret”, eftersom festen har sitt ursprung just i Jeppo.

Missionen intog sin plats i Evangeliföreningen år 1898. Lutherkyrkan i Helsingfors, som i sommar varit aktuell i tidningarna genom sin återgång till kyrka efter en tid som nattklubb, var säte för det årsmöte som tog beslutet om att inleda eget missionsarbete.

Evangeliföreningens missionsinitiativ hade framför allt sin bakgrund i att det evangeliska folket hade ett starkt missionsintresse. Hur det intresset uppstått, spritts och fått sin näring vet vi inte i detalj, men det har en koppling till den evangeliska trossynen.

Utmärkande för den evangeliska trossynen är betoningen på att alla människor, hela mänskosläktet, genom Jesu död och uppståndelse är försonat och rättfärdiggjort inför Gud.

För alla människor

Den evangeliska rörelsens upphovsman, Fredrik Gabriel Hedberg, betonade att Jesus har dött för alla människor. I honom är alla levandegjorda, uppväckta från dödens våld och rättfärdiggjorda.

Jesus har återlöst alla människor, inte bara dem som tror på honom. Också de som inte tror på honom har han återlöst. Men om de inte återvänder till Guds nåd går de förlorade. Det som Jesus gjort för oss människor ska nämligen omfattas och tros av våra hjärtan. Den som inte tror, utan föraktar den rättfärdighet som Jesus vunnit åt honom eller henne, förgås för evigt.

Vetskapen om att alla människor är rättfärdiggjorda bara i Jesus, och att många av dem inte hört om det, eller tillägnat sig det, föder behovet av mission. Det glada budskapet, evangeliet, ska föras ut till dem som inte har hört det – av oss som redan fått höra det. Ingen kan tro evangeliet om han eller hon inte fått höra det.

Amanda

Ett exempel på det här motivet för missionsengagemang ser vi hos Amanda Westén, Evangeliföreningens japanmissionär 1907–1912. Amanda beskrev sin missionskallelse så här:

”Nu, när jag förstått min eviga, tillredda, oförtjänta salighet, vaknade i mig en önskan att göra den känd också för andra, särskilt hedningarna, som inte har en aning om att de är heliga, rättfärdiga, och dugliga för himlen i Jesus. … Om Herren vill, så far jag med glädje till Japan för att tala om den stora segern, som Jesus har vunnit på Golgata åt hela världen, att han nämligen har återlöst hela mänskosläktet från allt ont. Han representerade mänskosläktet. När han dog, dog hela världen. Men eftersom alla är döda, så är också alla gjorda rättfärdiga. … Evangeliet ska därför predikas, så att människorna skulle tro det här.”

Det är en god nyhet att evangeliet om vad Jesus gjort gäller alla människor. Då borde alla också få höra det. Mottot för augusti månads missionsfest i Oravais är en uppmaning, ”Gör evangeliets hemlighet känd!”. Evangeliets hemlighet ska göras känd och föras ut till alla – till alla ortsbor i Oravais och vidare till jordens yttersta gräns.

Själv först

Här gäller den ordning som flygvärdinnan uppmanar sina passagerare till, att sätta syremasken på sig själv innan man hjälper andra. Vi behöver själva först få höra evangeliet om Jesus. Ur detta föds sedan också ivern att berätta det vidare till andra.

Evangeliet om Jesus Kristus och undervisningen i Guds ord är därför det vi behöver få höra. Det är därför som vi inte predikar mission. Vi predikar evangeliet, sedan är missionen också där.

Evangeliets predikan har varit ett kännetecken för Evangeliföreningens sommarfester sedan långt tillbaka. Också då festen man ordnade kallades för missionsfest, var evangeliets predikan det centrala. Det som förkunnades var evangeliet, medan missionen utgjorde ändamålet för kollekten.

Man behövde tydligen inga större motiveringar för missionsarbetet, det räckte med evangeliet om att Jesus har vunnit rättfärdighet åt hela mänskosläktet. Man förstod att detta budskap var något som måste föras vidare, alltid och till alla. De redan återlösta skulle kallas. De skulle få höra att också för dem är det fritt fram att stiga in i det heliga genom Jesu blod.

Också vi människor av idag kallas att höra evangeliet. Vi behöver det både för vår egen del och för att bli rustade att föra det ut till jordens yttersta gränser. Under missionsfesten i Oravais, andra veckoslutet i augusti, görs evangeliets hemlighet känd. Kom och hör!