Jern-Brita-10.07.05bSändebudet nr 9 / 2015, ledaren

Brita Jern, missionsledare

Finland har Europas lägsta andel invandrare, 4 %. Största gruppen utgör de som flyttat hit av familjeskäl, därnäst de som studerar. Den tredje största gruppen är de arbetssökande. Den minsta gruppen har kommit av humanitära skäl. Över hälften har kristen bakgrund. Muslimerna utgör 15–20 procent.

Hur bemöter vi kristna våra nya finländare? Som kristna bröder och systrar har vi en given uppgift i att ta hand om våra trossyskon. Som kristna har vi också en given uppgift i att dela med oss av evangeliet om Jesus Kristus till dem som inte känner honom. Som medmänskor får vi ta emot alla, oberoende av bakgrund, och visa dem vänligt bemötande och gästfrihet.

Här har vi alla något att bita i. Vi finlandssvenskar kan inte skylla ifrån oss med att de flesta i vårt land integreras på finska. Det finns inga språkhinder för den som tar sin kristna tro och sin medmänsklighet på allvar. Det finns tillräckligt med invandrare bland de svenskspråkiga i vårt land för att den som vill engagera sig ska ha händerna fulla.

Vi kan inte heller frånta oss ansvaret med motiveringen att det hör till kyrkor, samfund och organisationer att sköta sådant. Vi kan själva ta initiativ till exempel till en internationell kväll inom församlingen.

I många europeiska städer finns idag församlingar indelade enligt språk och nationalitet. Också hos oss har det uppstått allt fler gudstjänstgemenskaper på olika språk. Dessa fungerar oftast självständigt med få kontaktytor till våra traditionella kyrkor.

Det är naturligt att invandrare tyr sig till varandra. Dels behöver de varandra för att i ett främmande land känna sig trygga inom sin gemensamma kultur. Dels har vi ursprungsfinländare redan våra inkörda nätverk. Det finns helt enkelt inga ”lediga” finländare att bli bekant med. De enda lediga är andra invandrare.

Att försöka bryta det här mönstret är en utmaning till oss ursprungsfinländare. Som det nu är samlas invandrarna till sina egna gudstjänsgemenskaper och vi finländare till våra.

Det finns nästan inga plattformar som strävar till att sammanföra dessa parallella grupperingar. Det saknas arenor som sammanför nya och gamla finländare till Gudsmöten och människomöten. För att underlätta integrationen, men också för att uppleva gemenskap inom den världsvida kyrkan, behöver vi gemensamma tillfällen kring Guds ord.

Detta är inte lätt. Det krävs anpassningsförmåga för att jämka ihop språk och kulturer. Men vi har mycket att vinna. Själva har vi mycket att lära oss av invandrare när det gäller respekt för Gud, omsorg om varandra, gästfrihet och frimodighet att visa vår tro.

Att möta främmande trosuppfattningar tvingar oss också att ta reda på och tänka igenom vår egen tro. Det leder till att vi blir mer medvetna om vad vi själva tror på. Slutligen vinner vi nya vänner och får nya infallsvinklar på livet.

Alla har inte invandrare på arbetsplatsen, bland medstuderandena eller i släkten, men alla kan vi aktivera oss. Vi kan be för dem som flyttar hit. Vi kan se glada ut när vi möter en som är inflyttad. Vi kan till och med hälsa. I de flesta kulturer världen över är det normalt att hälsa också på dem som man inte känner.

Den som i olika sammanhang regelbundet träffar invandrare kan odla mer långvariga relationer. Vi kan lyssna och samtala, kanske till och med be eller dela Guds ord. Kanske får vi en möjlighet att bjuda hem eller bjuda med en inflyttad till ett möte eller att samla finländare och invandrare i samma grupp. Också som vän eller vänfamilj har vi möjlighet att bygga upp en gemenskap.

Många som kommer till vårt land har haft sin trygghet i släkten. Utan anhöriga känner sig många ensamma. Vårt yrkesmässiga trygghetssystem ter sig också främmande. Den kristna gemenskapen kan i bästa fall bli invandrarens nya trygghet.

Visst kan det kännas jobbigt att engagera sig i främmande människor. Det är dock ingenting emot vad de flesta invandrare har gått igenom och ännu har framför sig.

Det är framförallt ingenting emot den börda Jesus har burit för att vinna åt sig folk av alla stammar, folk och språk. I gemenskapen med nya och gamla trossyskon får vi redan här på jorden en försmak av Guds internationella himmel!