Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 8 / 2015, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

För de flesta som är i förvärvsarbete är sommarsemestern förbi och vardagen har tagit vid. Förhoppningsvis har ledigheten gett vila och avkoppling så att vi med nya krafter orkar ta itu med våra arbetsuppgifter.

Många återvänder med glädje till sina arbeten. Det gör de som har meningsfulla och stimulerande uppgifter där de får förverkliga sig själva och vara är en del av ett större sammanhang.

Men många upplever tyvärr att arbetet är tungt och slitsamt. En del tycker att arbetet är enformigt. Andra ser inte någon mening med det de gör. Sedan finns det också de som har svårt att orka med sina arbeten därför att de är så krävande. De kan vara fysiskt eller psykiskt tunga.

Det finns alltså många olika orsaker till att det känns tungt att stiga upp om morgonen för att söka sig till arbetsplatsen. Och inte blir det lättare med stigande ålder. Många blir utbrända och hamnar att sjukskriva sig – kanske för en lång tid.

Vad är svaret på ledarens rubrik Kan Luther hjälpa oss att orka med jobbet? Många svarar kanske nej på den frågan. Hur skulle en man som levde i Tyskland för 500 år sedan, i ett samhälle som var helt annorlunda än vårt, kunna ha någonting att ge oss i vårt arbetsliv? Och var det inte så att Luthers förblivande insats hade med vårt förhållande till Gud att göra?

Visst är det sistnämnda riktigt. Men reformatorn stod med båda fötterna på jorden och hade också mycket att säga om människors vardagsliv. Vi kan bara tänka på de tio budordens centrala plats i hans katekeser.

I det samhälle där Luther levde genomsyrade det katolska tänkandet människornas liv. De allra flesta ansåg att präster, munkar och nunnor stod närmare Gud än alla andra som hade bara ”världsliga” arbeten. Lägst nere i hierarkin fanns den tidens hemmamammor.

När Luther läste skapelseberättelsen upptäckte han att Gud gav de första människorna i uppgift att gifta sig, bilda familj och arbeta ”i sitt anletes svett.” Inga ”kyrkliga” uppgifter här inte.

Av det här drog Luther slutsatsen att just de vardagliga sysslorna i hemmet, i arbetet på åkern eller i gruvan är befallda av Gud och därmed också enligt hans goda vilja.

Det är alltså inte bara prästen, munken och nunnan som har en kallelse från Gud, utan alla människor. Och det är just i den vardagliga uppgiften som vi har vår kallelse. Mot den här bakgrunden förstod Luther Paulus ord i 1 Kor 7:20 där aposteln uppmanar dem som hade blivit kristna att ”bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad”.

Luthers tal om att det vardagliga arbetet är en Guds kallelse blev till stor glädje och uppmuntran för många i hans samtid. De förstod att de tjänade Gud i sin vardag och att deras arbete var en gudstjänst när det utfördes i tro på Skaparen.

När vi börjar inse någonting av det här kan det förhoppningsvis hjälpa även oss. Tänk att vi får vara Guds medarbetare på den plats vi är ställda och får där tjäna Gud och varandra. Vi är insatta i ett stort sammanhang där vi får delta i Guds skapelseverk. När den här insikten växer fram kan ett arbete som upplevs tungt och enformigt bli både lättare och meningsfullare.

Det är också i den grå vardagen bland andra människor som det kristna livet – helgelsen – ska levas. Biskop Bo Giertz skriver om det här i sitt herdabrev 1949:

Hela det dagliga livet i hemmen, i näringslivet, i det sociala arbetet, i sjukvård och skolväsende, ropar på vårt arbete. Här har den kristna kärleken ett stort verksamhetsfält. Här bjuder oss Gud att bland just de människor vi har i vår omgivning, göra vårt bästa för att med vår arbetsinsats och med hela vårt sätt att vara försöka bli dem till välsignelse. (…)

Här växer trons frukter och här blir människan helgad på det rätta sättet, när hon tar itu med de svårigheter och bär de bördor, som de allra vardagligaste uppgifterna lägger på henne.”

För att få kraft för livet i vardagen behöver vi leva i gemenskap med Gud. Vi behöver söndagens gudstjänst, vi behöver den personliga andakten med bibelläsning och bön och vi behöver den kristna gemenskapen. Då blir vi rustade för att tjäna Gud och varandra som hans medarbetare vår vardag.