Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet 12/2015, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

Sändebudets allra första nummer utkom den 3 januari 1876. Eftersom det har gått 140 år sedan dess, kan det vara motiverat att citera de första raderna från den första artikeln i det första numret:

”Då Sändebudet med denna nummer begynner sin wandring uti Suomis bygder, will det strax i början gifwa tillkänna, hwilket budskap det will förkunna. Detta budskap är intet annat än Jesu Kristi evangelium, samma glada budskap, som julnattens engel förkunnade. I evangelium uppenbarar Gud sin kärlek, sin oändliga nåd och barmhärtighet, och gifwer dem, som evangelium i troende hjertan gömma, lif och salighet. Med detta lifwets ord will Sändebudet alltid komma till sina läsare. Gifwe Gud och wår Herres Jesu Kristi Fader sin Andas rika wälsignelse härtill, så att dess budskap blefwe fruktbärande i mångas hjertan!”

Den långa artikeln, som är något av en programförklaring, avslutas med orden: ”Emottag derföre, benägne läsare, med glädje, Sändebudets första helsning till dig: dig är född Frälsaren, och bed Gud göra den för dig wälsignelserik!”

På paradsidan står det ”Evangelisk tidning för Folket”. Sändebudet är alltså inte i första hand är en tidning för det evangeliska folket, utan en evangelisk tidning för folket. Visst är tidningen också avsedd för det evangeliska folket, men inte enbart för de evangeliska, utan för alla människor, eftersom alla behöver får höra evangeliet och leva av det.

Mycket har förändrats i samhället och kyrkan på 140 år. Även Sändebudets yttre utformning har bytt skepnad många gånger. Under de första årtiondena fanns det till exempel inga bilder. Redaktörer, redaktioner och medarbetare har kommit och gått. Men evangeliets glada budskap är detsamma. Det är ett evigt evangelium (Upp 14:6), som förlåter oss våra synder, skapar frid i våra hjärtan och samveten och ger oss en framtid och ett hopp.

I artikeln framhåller man också att Sändebudet i huvudsak skall vara en uppbyggelsetidning, men att dess spalter även skall vara öppna för korrespondenser och meddelanden som stöder kristen tro och kristet liv.

Dessutom kommer även kyrkliga frågor att behandlas – ”på luthersk-kyrklig grund” – som det heter. Man utlovar noggranna underrättelser från kyrkomötet och lovar att följa med de religiösa rörelserna inom landet och att även notiser om kyrkliga förhållanden i utlandet skall införas, samt ”ett och annat från missionsverksamhetens område.” Även information om Evangeliföreningen och dess verksamhet, som till exempel uppgifter om kolportörernas resor, bokspridning, redovisningar av kollekter och bokannonser, nämns.

I Sändebudets spalter har man under de 140 åren helt i enlighet med vad man lovade i det första numret också regelbundet behandlat kyrkliga frågor och tagit ställning när så har behövts. Evangeliföreningen har ända sedan den grundades (1873) levat och verkat i kritisk solidaritet med den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Det här har synts i Sändebudets innehåll.

Däremot har man mera sällan behandlat samhälleliga och politiska frågor. Det beror antagligen på att man i luthersk anda har tänkt att Gud i sin allmakt och vishet sköter det världsliga regementet genom de myndigheter som han har insatt.

Överst på paradsidan av Sändebudets första nummer finns en ängel avbildad. Det är ingen tillfällighet. Ängel är på grekiska angelos, som betyder just sändebud. Ett sändebud kommer med ett budskap från Gud. Det gjorde också ängeln som kom till herdarna i julnatten: ”Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.” (Luk 2:10-11)

Under de 140 åren har den evangeliska tidningen för folket fått vara ett sändebud som förmedlat evangeliet i bibelstudier, predikningar, berättelser, dikter och sånger.

Vår bön och förhoppning är att Sändebudet också i fortsättningen skall få förmedla det glada budskapet till många människor – också till kommande generationer. I sin himmelska syn på Patmos såg Johannes en ängel som ”hade ett evigt evangelium att förkunna för dem som bor på jorden, för alla folk och stammar och språk och folkslag.” (Upp 14:6)