Erikson-Leif-07.06.16bSändebudet nr 10 / 2015, ledaren

Leif Erikson, hemlandsledare

Det finns åtminstone två sätt att reagera när skarorna i kyrkan glesnar. Det ena är att försöka hitta på nya verksamhetsformer för att nå ut med det kristna budskapet – utan att förändra det. Det andra är att ny- och omtolka budskapet för att göra det mera tilltalande för den moderna nutidsmänniskan.

Ett exempel på det andra sättet hittar vi i den amerikanske teologen Marcus J Borgs (1942–2015) bok Kristendomens hjärta – Att återupptäcka den kristna tron och leva ett helhjärtat liv, som nyligen har översatts till svenska och fått ett förord av ärkebiskop emeritus K G Hammar.

Boken och dess innehåll har uppmärksammats i Kyrkpressen (20.8 och 17.9) och i en stort upplagd intervju med K G Hammar i Hufvudstadsbladet den 20.9.

Borg, som har anknytning till de så kallade Jesusseminarierna, vars mest kända namn är John Shelby Spong och Karen Armstrong, talar om det ”tidigare paradigmet” och det ”framväxande paradigmet”. Det förstnämnda innebär att man läser Bibeln bokstavligt och betonar det historiska, medan det senare tar fasta på Bibelns symbol- och bildspråk.

Det är riktigt att Bibeln använder symboler och metaforer när den talar om Gud. Han beskrivs till exempel som en klippa, som en borg och som en herde. Men det betyder inte att Gud är så diffus att vi inte kan veta just någonting om honom och hans vilja. Han är ju en handlande och talande Gud som har uppenbarat sig för oss klart och tydligt i sitt ord och i sin Son Jesus Kristus.

Det allvarligaste med Borg – och hela det sammanhang där han teologiskt hör hemma – är att han förringar den kristna trons historiska förankring och rentav ifrågasätter att Jesus skulle ha dött för våra synder och att han är den enda vägen till frälsning, fastän han själv säger det. (Joh 4:6)

När K G Hammar i Hbl-intervjun(20.9) svarar ja på frågan om man kan förneka alla de trettio punkterna i trosbekännelsen och ändå vara kristen, undrar man nog om man har läst rätt. Visst är kristen tro primärt tillit och förtröstan, men dess föremål är den treenige Guden som finns och som har handlat och handlar i historien.

Hammar säger sig nog tro på Gud, och tillägger: ”… och sen kommer berättelsen”. Med berättelsen avser han antagligen Bibeln. Varifrån han har fått sin tro på Gud om inte från Bibeln förblir oklart. Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? (Rom 11:14)

I den kristna dogmatiken skiljer man mellan trons innehåll (fides quae) och tron som personlig tillit (fides qua). Det är trons innehåll som skapar tilliten och inte tvärtom. Att låta enskilda människors personliga tro bestämma och forma trons innehåll är helt bakvänt.

Det ska föreställa progressiva och radikala åsikter som Borg och Hammar presenterar, men ändå är det bara ”gammal tro i ny förpackning” – som rubriken för Ekstrands kritiska recension av Borgs bok i Kp den 20.8 lyder.

Inom den så kallade neologin i upplysningens kölvatten började man redan på 1700-talet ifrågasätta Bibelns historiska tillförlitlighet och förneka arvsynden, treenighetsläran och kristologin.

Avsikten var redan då att skala bort så mycket som möjligt av det övernaturliga i Bibeln för att de dåtida av naturvetenskapen upplysta och bildade människorna skulle kunna tro. Liknande avsikter hade den tyske teologen Rudolf Bultmann (18841976) med sin så kallade ”avmytologisering” av Nya Testamentet.

Då som nu förnekas inte ”endast” Bibelns etiska utsagor, utan själva trosinnehållet. Det är tydligt att etiken och trons innehåll hör ihop. De som inte håller Bibelns och den kristna trosbekännelsens utsagor om den treenige Guden, om Jesu försoningsdöd och uppståndelse för sanna, anser sig inte heller behöva följa Bibelns etiska undervisning.

Efter att ha tagit del av Borgs och Hammars tankar är det motiverat att använda den pakistanske läkaren Nabeel Qureshis ord från ett annat sammanhang: ”They had nothing and they want to share it with you”. Alltså: ”De hade ingenting och de vill dela det med dig.”

Vad ska vi då göra istället för att följa Borg och Hammar? Jo, vi får och bör tillämpa Paulus ord:

”Vi är inte som de flesta som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.” (2 Kor 2:17)